Att kvinnor fortfarande misshandlas, våldtas och mördas av män de har en nära relation med. Att vi fortfarande har ett samhälle där den utsatta kvinnan behöver gömma sig.
Där hon måste fly, lämna hus och hem och sitt sammanhang. Där vi pratar om rättssäkerhet med avseende på honom medan hennes rättigheter ignoreras. Hur kan vi i Sverige idag acceptera detta? Det är inte rättssäkert och det är inte moraliskt rätt.
Brott kan inte styrkas betyder just det. Det går inte att bevisa att det är just han som begått brottet. Men ändå är ju brottet begånget. Kvinnan behöver ändå få stöd. Stöd att ta sig ur situationen. Stöd att inte gå tillbaka för att han kört hennes ekonomi i botten. Stöd att hindra honom från att använda barnen som våld mot henne.
I dag, med ett globalt #metoo i backspegeln och med tusen och åter tusentals kontakter med våldsutsatta kvinnor i bagaget, konstaterar vi på kvinnojouren att Sveriges arbete på fältet ser sämre ut än på länge.
Kvinnojouren möter kvinnor som ännu gömmer sig och har gömt sig under år från en våldsam man, utan stöd och utan att samhället ingriper för att upprätta dem som fullvärdiga medborgare. Vi möter kvinnor där domstolar slagit fast att hon ska ha kontakt med sin och barnens förövare. För i allt detta lever också barn. Vi möter tjejer vars utsatthet aldrig nås av samhällets rättsvårdande instanser, kvinnor vars liv och lidanden räknas ner eller bort i samhällets bedömningar.
Så, ta kampen. Visa att du står upp för allas lika värde och allas rätt till ett värdigt liv. Min kropp, mitt liv, mitt val.