Vi väntar på en buss som aldrig kommer

Vi unga är idag mer engagerade i samhällsfrågor än någonsin tidigare. Gång på gång lyfter vi fram den glesa kollektivtrafiken på landsbygden som ett avgörande hinder för vårt engagemang. Trots löften från politiker om bättring ser vi inte att någon förändring sker. Vi står kvar vid busshållplatsen och väntar på en buss som aldrig kommer.

Debatt2022-07-26 17:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Politiker från alla läger har länge lovat satsningar på en levande landsbygd. Senast i regeringens budgetproposition för 2022 utlovades stora satsningar på “en kraftfull politik för att hela landet ska utvecklas”. Regeringens ungdomspolitiska mål säger att alla unga ska ha makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen.

Under 2021 och 2022 har den ideella organisationen Youth 2030 Movement träffat över 2 500 unga över hela Sverige. Ett hinder som många beskriver är bristande kollektivtrafik. En utbyggd kollektivtrafik är en förutsättning för att vi unga ska kunna utvecklas och förverkliga våra drömmar. Kollektivtrafiken är avgörande för att ha makt att forma våra liv och möjlighet till inflytande över samhällsutvecklingen.

Men samtidigt som politiska satsningar och mål görs på vuxna, står vi unga här vid en hållplats och väntar på en buss som aldrig kommer. En buss som skulle kunna ta oss till och från skolan, till träningen eller trumlektionen. I de familjer där det saknas ekonomiska förutsättningar för att ha en bil, skjutsa till träningen eller hämta från fritidsgården blir förutsättningarna att delta i samhället ännu sämre.

Bristande kollektivtrafik hindrar oss även från att ta extrajobb. Jobb som bidrar till utvecklingen av lokala företag och innebär skatteintäkter för regioner och kommuner. Glesa bussturer gör att vi inte får samma tillgång till den vård som vi har rätt till. Vi som idag bor utan möjlighet till kollektivtrafik och som vill åka till vårdcentralen, BUP eller ungdomsmottagningen behöver förlita oss på att någon kan skjutsa.

Enligt rapporter som undersökt resandet med kollektivtrafik kan man konstatera att det är vi unga som använder kollektivtrafiken mest. Men det är vuxna som tar beslut om hur resandet kan gå till – vi är inte ens tillfrågade.

Därför kräver vi att:

– Politiker tar ansvar för att bygga ut kollektivtrafiken med fler turer så att vi unga kan leva, utvecklas och förverkliga våra drömmar, oavsett var vi bor. 

– Beslutsfattare utvecklar kollektivtrafiken med våra tankar, behov och idéer i beaktande så att också vi får påverka de beslut som fattas.

– Staten tillför ytterligare ekonomiska medel till den regionala kollektivtrafiken. Extra viktigt är det att pengarna går till de delar av Sverige där kostnaderna idag är högre och de sociala vinsterna blir större.

Nu har det blivit hög tid för er politiker att agera. Vi är trötta på löften som aldrig uppfylls. Trötta på att missa aktiviteter och möten. Trötta på att stå här och vänta på en buss som aldrig kommer.