Vi politiker måste ta ansvar för äldreomsorgen

Politiker måste agera och se om de äskande medlen är av typen extra tillskott, eller kan tänkas vara ramökande, skriver representanter från SD i ett svar till Marianne Walter (S).

Debatt2021-07-12 06:51
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på "Äldreomsorgen kräver ett omtag" 5/7. 

Många frågor, främst inom äldreomsorgen, kräver en långsiktig planering och genomtänkt strategi. Det är inte bara Motala som står inför stora utmaningar då allt fler blir äldre och vi har en sviktande arbetsmarknad, vilket gör att den del av befolkningen som ska försörja systemet krymper.

Allt detta är sedan länge känt. Alliansens strategi i Motala bygger på statistik om hur många anställda det ska vara per gruppboende.
Det är inte det bästa, men vägledande. Vi är helt överens om att personalens arbetsmiljö måste förbättras med förbättrad kontroll på sina arbetstimmar och att delade turer ska bort, vi vill även se att friskvårdsbidragen gärna får öka i utnyttjande. Detta är om något en effektivisering.

Socialdemokraternas förslag med att skjuta till 22 miljoner extra till äldreomsorgen är ingen ny politik. Den fallerade förgående mandatperiod som den troligen kommer att göra nu om Socialdemokraternas tillskott går igenom. 

Att göra en ramökning (eller extra tillägg framgår inte) utan vidare är inte effektivt.

Man väljer att svälla förvaltningen år för år utan att hitta roten till problemet.
Här kan man väl kräva, som S är så förtjusta i att alltid hävda, en detaljerad bild av hur pengarna ska användas.

Att göra en budget för socialförvaltningen (gäller även bildningsnämnden) som stämmer är inte lätt, eftersom denna styrs av en mängd parametrar vars volymer när ett budgetår börjar i princip inte kan förutses.

Vi från Sverigedemokraterna är redo att börja ta tag i de ekonomiska problemen på riktigt.

Därför föreslår vi en ramminskning med 100 miljoner som i stället hamnar under kommunstyrelsens översyn.
När sedan kostnadskalkyler spricker, vilket den ska göra i en underfinansierad budget, får socialförvaltningen äska mer pengar från kommunstyrelsen. Skillnaden mot nu är bara att vi politiker måste agera och se om de äskande medlen är av typen extra tillskott, eller kan tänkas vara ramökande.

Då blir det vi politiker som får ta stöten, inte socialförvaltningens personal som gör ett mycket gott arbete.

Det är att ta ansvar och leta efter roten av problemet.