Fadime berövades livet, men hedersvåldet lever kvar. Enligt uppskattningar lever mellan 7 och 9 procent av unga i storstäderna med kollektivt legitimerat våld och 10 till 20 procent begränsas av oskuldsnormer. Det kan vi aldrig acceptera.
Med Miljöpartiet i regeringen har vi tagit flera viktiga steg framåt för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Vi har bland annat infört en straffskärpningsgrund för hedersbrott och gjort det möjligt att skydda barn från att föras ut från landet för att exempelvis ingå barnäktenskap. Vi har också nyligen beslutat att kompetensteamet vid Länsstyrelsen i Östergötland ska utvecklas till ett nationellt kompetenscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Men det räcker inte, vi måste göra mer för att se till att historien inte upprepar sig. I det fortsatta arbetet behöver vi:
1. Förbättra det akuta och långsiktiga skyddet. Ingen som lämnar en hederskontext ska behöva återvända till förövarna för att samhället inte fanns där. Vi behöver stärka skyddet i akuta situationer men också förbättra det långsiktiga stödet till den som flytt från en hederskontext.
2. Förhindra att barn förs ut ur landet. Samhället måste bli bättre på att upptäcka och förebygga att barn förs ut ur landet för att giftas bort, könsstympas eller utsättas för andra former av våld och tvång.
3. Stärka det förebyggande arbetet mot hedersnormer. Ska vi lyckas komma åt hedersvåldet måste roten till problemet bekämpas, det vill säga hedersnormerna som upprätthåller förtrycket. Vi behöver göra mer från samhällets sida för att förebygga destruktiva vålds- och hedersnormer, inte minst inom skolans verksamhet.
Fadimedagen är en viktig påminnelse att vi måste göra mer för att komma åt hedersförtrycket. Mänskliga rättigheter gäller alla. Barns rättigheter gäller alla barn. Det finns inga undantag.