Att arbeta hårt är bland det finaste som finns. Vi säljer vår tid, normalt sett 40 timmar i veckan, för att kunna betala för hyra, mat, lån och kommande pension. Har vi tur kan vi även byta ut lönen för vår tid till att konsumera. En alldeles för tidig morgon på väg till jobbet kan en trött fråga sig, varför man ens genomlider allt. Men tanken skjuts ifrån en, som en avlägsen fråga som inte går att diskutera. Men det går att diskutera, trots att det är få som gör det: Varför arbetar vi egentligen?
Förr i världen arbetades det för att försörja familjen och bygga upp samhället. Men idag lever vi i ett av världens bästa länder enligt många rankningar. Vi har blivit effektivare med hjälp av innovationer och tekniska framsteg. Sedan 1987 har medelarbetstiden legat och pendlat kring samma värde. Tanken om en kortare arbetstid är inte ny, och det har skett framsteg förut. Redan 1890 på de första socialdemokratiska massmötena stod det 8 timmars arbetsdag på affischerna och för drygt 40 år sedan blev 40-timmarsveckan lag. Ungefär samtidigt infördes även en femte semestervecka. Sedan dess har vi varit fastlåsta i tanken på att vi ska tjäna mer, inte leva mer.
Lönernas andel av BNP har sedan 80-talet minskat kraftigt, en större del har istället blivit kapitalvinster. Klyftorna ökar snabbt, då kapitalinkomster är mer ojämlikt fördelade än löner. Den rikaste procenten har höjt sin inkomst med chockerande 350% bara de senaste 20 åren, medan resten får nöja sig med runt 50%. Sedan 70-talet har folk inte blivit lyckligare i västvärlden, trots att vi är 3-4 gånger rikare. Det är dags att satsa på rikare liv snarare än ständigt ökad rikedom på planetens och framtida generationers bekostnad.
En kortare arbetstid skulle innebära att fler har tid att engagera sig för det de tycker är viktigt och meningsfullt. Något många saknar i sitt avlönade jobb. Det skulle stärka folkrörelser och demokratin, samtidigt som det är den effektivaste reformen för att minska klimatpåverkan. Jobbar vi mer ökar vårt klimatavtryck, på grund av ökad förmåga till konsumtion. Även i tjänstesamhället utmynnar det mesta av konsumtionen i slutänden i råvaruförbrukning. Globalt finns ingen frikoppling mellan tillväxt och resursförbrukning de senaste 50 åren, när ekonomin har vuxit har behovet av råvaror vuxit i ungefär samma takt.
Vi behöver mycket snabbt minska utsläppen och visa vägen för resten av världen hur ett modernt samhälle kan fungera. Det är ett samhälle som ger mer utrymme för det som gör livet värt att leva. Mer tid för barn, sociala relationer, kultur och egen utveckling. Istället för att tävla i vem som kan köpa flest dyra varumärken kan alla utveckla någon egenskap de är bra på och få uppskattning för den man är snarare än det man köper.
Rebecka Le Moine, riksdagskandidat (MP)
Carl Schlyter, riksdagsledamot (MP)