Svar till Elias Georges (S) ”Ge Motalaborna en Demokratidag” 2/7.

Vi har redan en demokratidag. En dag vart fjärde år får alla röstberättigade använda valsedeln som uttryck för sin politiska uppfattning. Jag brukar cyniskt beteckna denna ordning som att Sverige har demokrati en dag vart fjärde år. Givetvis är det en grov förenkling, snudd på oförskämdhet. Men likväl ligger det tyvärr ett korn av sanning i påståendet. Sverige har en representativ demokrati, vilket faktiskt skiljer sig avsevärt från ortodox folkstyre. Min elaka definition avspeglas just i detta faktum. Definitionen blir till ovedersäglig sanning i det ögonblick då folkvalda representanter gör upp med varandra i mer eller mindre oheliga allianser och gräver ner sina heligaste vallöften i kompromissernas hög. Att göra så ger naturligtvis bränsle åt politikerföraktet enär själva förfarandet är ett uttryck för väljares förakt.

Demokrati är inte en statiskt händelse, inte ens en räcka av statiska händelser. Demokrati är en pågående process som föds varje morgon ny och som om kvällen förstärks eller förringas. Det är vad som sker mellan morgon och kväll som utgör folkstyrets värde. Det är därför jag så starkt vänder mig mot Elias Georges förslag om en demokratidag.

Det finns inom forskarvärlden ett begrepp som benämns som referensgrupp. Det vill säga en fristående grupp som utifrån egna referensramar granskar forskarnas landvinningar. Man borde kunna hävda att politikens referensgrupp är oppositionen, men tyvärr haltar den beskrivningen på det faktum att oppositionens främsta mål är att erövra makten. Forskarnas referensgrupp har inte det målet. Gruppen utvärderar forskarnas arbete för vad det är. På gott och på ont, utan annan sidotanke.

Vad är en politisk referensgrupp? Sannolikt en grupp av fristående invånare som utifrån egna livserfarenheter och visioner om samhället tar del av den representativa demokratins arbete.

Att förädla folkstyret är svårt! Och ju bättre utvecklingen är desto svårare är det. För de som har bröd på bordet, en egen bostad, kort sagt det vi brukar lägga i begreppet basnyttor, tenderar önskelistan att splittras upp i särintressen som ställs mot varandra. Är det fel? Naturligtvis inte. Särintressen ska debatteras mot varandra, det är så samhället utvecklas.

Vill man vara skarpsynt kommer man att finna särintressen överallt. Ibland omfattas de av så stora grupper att de blir till en gemensam norm. Ibland är de så små till antalet men med så starka motiv att de påverkar framtiden. Ibland tolereras de och fortsätter att förbli särintressen. I somliga fall ägnar de sig åt att utanför lagarna förstöra och splittra samhället. Sådana särintressen måste bemötas och fås att ändra innehåll.

Nej Elias Georges, vi behöver ingen särskild demokratidag. Vi har redan 365 dagar att fylla med ett demokratiskt innehåll. Däremot är jag varm anhängare till tanken på fristående samhälleliga referensgrupper.