Vättern är till ytan den fjärde största sjön inom EU, den är också en av Sveriges viktigaste dricksvattentäkter.
Vätterns klara, näringsfattiga och kalla vatten skapar ett unikt ekosystem.
På grund av stort djup och litet tillrinningsområde har Vättern en extremt lång omsättningstid, cirka 60 år. För att få lite perspektiv på vad en extremt lång omsättningstid innebär, så kan man tänka att de barn som idag går i förskolan, kommer att vara pensionärer när de utsläpp som idag tillförs Vättern, rinner ut från sjön.
Vättern är med andra ord extra känslig för störningar från olika källor, det tar oerhört lång tid ”att backa bandet”.
Att kunna tillhandahålla dricksvatten av hög kvalitet, i stor volym och till rimlig kostnad, kommer att bli en av framtidens stora utmaningar, det inser nu allt fler och fler.
I ”tidernas begynnelse”, hade Sverige turen att få cirka 40 procent av Europas sötvattensjöar placerade i vårt land. Sverige, med knappt 11 miljoner invånare har därför tillgång till 2/5 av sötvattensjöarna för dricksvatten. Europas övriga drygt 700 miljoner invånare får hålla till godo med resterande 3/5.
Vi förfogar alltså över en ovärderlig naturtillgång och med det följer också ett ansvar att göra allt vi förmår för att skydda våra sötvatten från föroreningar och andra angrepp.
Genom dagens miljölagstiftning, har vi i teorin ett tillräckligt skydd för dricksvatten i Sverige. Men i praktiken fungerar inte detta, då bland annat minerallagen och försvarsmaktens intressen ges företräde.
Ett aktuellt exempel på detta är den dispens som Länsstyrelsen i Västra Götaland i början av året beviljade Fortifikationsverket, och som handlar om att tillåta att dränering av den av PFAS-kemikalier förorenade flygplatsen i Karlsborg påbörjas. Innan området saneras.
För oss miljöpartister i Vadstena, där buller från försvarets skjutövningar över sjön, varvas med rapporter om PFAS-föroreningar, står det fullständigt klart att det å det snaraste behöver tydliggöras att miljölagstiftningen ska ge Vättern det skydd den är värd.
Vadstenas miljöpartister kommer därför att verka för att skyddet av Vättern görs till överordnat riksintresse för dricksvatten. Ett riksintresse som står över andra riksintressen, och där inga tillstånd till miljöfarlig verksamhet som riskerar att negativt påverka detta dricksvatten ska kunna lämnas.
Miljöpartiet i Vadstena
Rebecka Le Moine, riksdagsledamor MP