Den 5 december så kom det en debattartikel i Svenska Dagbladet med titeln ”Tvåstatslösning är enda vägen till hållbar fred”. Den är signerad av regeringens främsta företrädare Ulf Kristersson, statsminister, Ebba Busch energi- och näringsminister, Johan Pehrson, arbetsmarknads- och integrationsminister och Tobias Billström utrikesminister.
Det finns poänger i artikeln, så som att Hamas ska fördömas, för terrordådet 7 oktober. Sen så anser vår regering att Israel får försvara sig ”men den rätten måste utövas i enlighet med folkrätten och den internationella humanitära rätten.”
Här är egentligen debattartikeln största problem. Det är nämligen så att Israel har brutit mot folkrätten och internationell rätt sedan 1967, oavbrutet. Tyvärr så säger internationell rätt att inget land får militärt ockupera ett annat land. Något Israel har gjort sedan 1967 och som fördömdes av världssamfundet i FN-resolution 242 när ockupationen började. Debattartikeln understryker behovet av en tvåstatslösning, något världssamfundet också röstar om och har röstat om.
Varje år röstar generalförsamlingen i FN gällande Palestina och Israel, resolutionen heter ”Fredlig lösning av Palestinafrågan”. Den förespråkar en tvåstatslösning och att de israeliska bosättningarna är illegala samt betonar vikten av att Israel drar sig tillbaka från det palestinska territorium man ockuperar sedan 1967, inklusive östra Jerusalem samt förverkligandet av det palestinska folkets oförytterliga rättigheter, i främsta rummet rätten till självbestämmande och rätten till en oberoende stat.
Hur har det då gått för denna fråga som generalförsamlingen röstar på varje år? Denna resolution har sedan 1997 haft ungefär 150 länder som röstat ja för, vilket har ökat sedan 2002. Siffrorna mellan 2003 och 2010 kan snittas ungefärligt enligt följande: 160 länder röstar för resolutionen, mellan 4-10 länder avstår från att rösta, och 7 länder röstar emot. De sju länderna är då Israel, USA, Australien, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau. Eftersom USA, som är Israels närmaste allierade, har vetorätt så släpps inte resolutionen igenom.
Hållbar fred röstas alltså årligen ned av Israel och USA. Men det är också här Kristerssons regering får sitt svar svart på vitt. ”Tvåstatslösning är enda vägen till hållbar fred”, som deras debattartikel säger. Så tala ut. Tala sanning till makten!
Denna resolution stoppas, varje år, av de som sitter i Vita Huset. Det borde sägas av vår regering. De borde peka ut de två hindren till hållbar fred: USA och Israel. Men Hamas då, säger belackarna? Hamas accepterade 1967 års gränser 2017, essentiellt accepterade de då världssamfundets resolution.
Allt detta är värt att begrunda samtidigt som borgerlig media och även statlig media vill beteckna ockupationen av Palestina som en ”konflikt”. 160 länder är varje år rörande överens om att det är en ockupation, ett faktum som vissa medier misslyckas med att påtala. Att ockupationen måste upphöra, behöver sägas igen, igen och igen, hur många år det än går.
Till och med vår egen regering är tydlig gällande ockupationen: ”Israel, som ockupationsmakt, måste skydda den palestinska civilbefolkningen på Västbanken.” Genom att säga detta erkänner de att Israel bryter mot internationell rätt. De erkänner vem som är ockuperad av vem.
Till Israel, USA och regeringen så får vi citera den före detta statsministern Carl Bildt: ”Det är lagen som förordas.”