Först måste jag poängtera att jag ställer upp helt och tycker det är jättebra med många av de uppmaningar och råd som ges, att inte jobba eller träna om man är sjuk, att vara noga med handhygienen och att slippa kramkalas som var så inne innan corona då man skulle krama var och varannan människa. Och att Sveriges väg är den sundaste, men varför straffa idrotten så hårt! Borde inte andra områden som till exempel det nattliga utelivet straffas hårdare?
Jag har ingen medicinsk utbildning, men över 40 år inom idrottsrörelsen både som elittränare, ungdomsledare och inom distrikt och förening och i min värld är idrott och träning det mest hälsofrämjande och borde vi inte tänka lite mer långsiktigt! Att få människor att idrotta för att få en bättre hälsa borde väl vara något som vi skulle uppmuntra i stället för att införa restriktioner inom området! En stark och välmående kropp klarar ju av bacillerna på ett bättre sätt (sunt förnuft), att sitta hemma i soffan och käka ostbågar är ju inte speciellt hälsofrämjande!
Vi kämpar och sliter med att få våra äldre tonåringar och juniorer att vara kvar inom idrotten och vi läser rapporter om hur dåligt tränade en stor del av våra äldre tonåringar är, och ändå så motarbetar Herr Tegnell och Fru Åkerlind och inför hårda restriktioner för gruppen!
Ja, jag vet att man kan träna i skog och mark, men vi lever inte på 50-70 talet, då vi spelade fotboll på leriga grusplaner vintertid och ishockey på uterinkar. Vi har blivit bortskämda med fina inomhushallar, konstgräsplaner och simbassänger.
Men idrotten straffas hårt raktöver, vare sig det är Ishockeyproffs, juniorer som vill träna mot ett JSM, eller en vanlig motionär som vill träna inför Vasalopp, Vätternrunda eller Blodomlopp. Det tas ingen hänsyn till idrottsgren, alla straffas lika hårt och alla försöker hitta kryphål, om vi gör så här så kanske inte Herr Tegnell och Fru Åkerlind säger något.
Vår statsminister uppmanar oss att hålla ut, det har vi gjort i snart ett år nu, och jag skulle bli väldigt förvånad om influensaläget blir så mycket bättre det närmsta halvåret och så är vi inne på år två och hur många år orkar och klarar vi av att leva så här inskränkt? Det är även ett hot mot demokratin på lång sikt, även om andra länder märker av det i mycket högre grad!
Och själv har jag tydligen bara 10 år kvar att leva, för efter 70 år så är tydligen livet slut enligt Herr Tegnell och Fru Åkerlind! Men om man nu inte vill sitta på en parkbänk och mata duvorna som Hans Alfredsson sjöng då?
Men till alla som lever och verkar inom idrottsrörelsen, jag är väldigt orolig över vår nästa generation som ska ta över när vår nuvarande ”elit” slutar, jag börjar se en liten uppgivenhet när de inte har några mål att träna inför. Så det är nog dags att ställa sig upp i våra förbund och föreningar och protestera mycket högre mot bestraffningen av idrottsrörelsen.