Regeringens utredare av kilometerskatten verkar ha fått ett tydligt uppdrag att se till att det är omöjligt att bo kvar på landet. Alla ska in till stan. Ingen ska få lyssna på fåglar, se på stjärnor eller njuta av tystnad. I vart fall inte utan att belastas med nya fantastiskt höga skatter. Ska bara de med höga inkomster ha råd med lantliv?
Sveriges Åkeriföretag har redovisat en utredning som säger att 75 procent av vägslitaget beror på bristande och försenat underhåll, byggfel med mera. Detta är förhållanden småföretagare på landsbygden känner väl till. Men istället för planerade reparationer av de illa skötta vägarna på landsbygden blir insatserna nu enbart nya skyltar om vägskador. En skylt förbättrar inte vägnätet utan förstärker bara den negativa bild som sprids om den för glesbygden livsviktiga transportsektorn. Kritiken mot den tunga trafiken kan då förstärkas och motivera ett rejält skattepåslag.
Att anklaga transporterna för allt vägslitage verkar ju märkligt, för vägarna har väl anlagts för att användas för just transporter? Genom ett bättre underhåll och satsningar på vägnätet utanför storstadsregionerna hade trafiksäkerheten ökat och acceptansen för den tunga trafiken varit större.
Att så ensidigt belasta glesbygdsbor för slitage via en avståndsbaserad vägslitageskatt blir ytterligare en orättvisa.
Statliga Vattenfall blir kompenserade för ökade transportkostnader genom att de får en sänkt fastighetsskatt genom energiöverenskommelsen.
Men landsbygdens alla små företag får inte samma kompensation. Tvärtom ska tjänsteföretag få en ökad energiskatt. Att leva och driva företag på Sveriges landsbygd blir inte lättare med ständigt ökade pålagor.
Ifall riksdag och regering menar allvar med att människor ska kunna verka i olika delar av landet så bör förslagen på kilometerskatt återigen läggas på hyllan.