Det blir inga storregioner. Dagen efter att Moderaterna lämnat förhandlingarna meddelade civilminister Ardalan Shekarabi (S) att han misslyckats med att få stöd för sina planer. Det är ett glädjande besked – för medborgarna och för demokratin.
Civilministern har drivit hårt att Sveriges 21 landsting snabbt ska slås ihop till sex storregioner. Redan 2019 skulle Dalarna, Gävleborg, Uppsala, Västmanland, Örebro och Södermanland slås ihop till storregionen Svealand, medan Värmland skulle slås ihop med Västra Götaland. I ett andra steg skulle Sverige från Stockholm och söderut organiseras om. Kartskissen med de sex storregionerna lades fram i mars 2016. Ett drygt halvår senare ville regeringen att partierna i riksdagen skulle säga ja eller nej, men frågan är för viktig för att bara avgöras i Stockholm.
Moderaterna krävde att invånarna i de berörda landstingen skulle få säga sitt, innan riksdagen skulle rösta om frågan. Det här är en fråga där det inte räcker att politiker tar ställning. När man diskuterar att för all framtid stöpa om grundstrukturen för demokratiskt beslutsfattande på regional nivå måste även medborgarna involveras. Det är deras känsla av samhörighet och identitet, deras möjlighet till inflytande och delaktighet som ligger i vågskålen.
I nästan alla landsting norr om Stockholm inleddes namninsamlingar för att tvinga fram folkomröstningar. Moderaterna ansåg att dessa folkomröstningar skulle inväntas – men regeringen ville inte lyssna. I övriga landsting krävde Moderaterna att omfattande opinionsundersökningar skulle genomföras av staten – men regeringen var inte intresserad.
Vi moderater ansåg också att de föreslagna regionerna var alldeles för stora. Vi tror inte att sjukvården blir bättre för att Dalarna slås ihop med Sörmland. Vi tror inte att längre avstånd mellan väljare och förtroendevalda gör demokratin bättre. Vi tror inte att det är vettigt att man som fritidspolitiker ska behöva åka tiotals mil för att vara med på ett möte. Regeringen ville inte gå oss till mötes i någon del.
Nu är det viktigt att landstingen byter fokus från att skapa storregioner till att utveckla hälso- och sjukvården. Vi moderater vill utveckla den nära vården och se fler läkare och sjuksköterskor nära patienterna. Det behövs också en ökad samordning av staten, landstingen och kommunerna, som ansvarar för olika delar av vården. Det är särskilt viktigt med nationell samordning av den högspecialiserade vården. Avancerad cancervård finns på sex platser i landet – en samordning som gått att genomföra utan storregioner. Nu vill vi gå vidare med bland annat hjärtsjukvården. Det är utvecklad vård medborgarna efterfrågar – inte storregioner.