Kommunen bärs av medarbetarna. Det är våra pedagoger, undersköterskor, tjänstepersoner, lokalvårdare, vaktmästare och kockar med många fler yrkesgrupper som skapar den kommunala verksamheten. Det är dessa personer som dag efter dag levererar kvalité till alla Motalabor. Det är våra medarbetare som ser till att saker och ting rullar på som planerat. Det är våra medarbetare som bygger samhället.
Trots att vår verksamhet inte skulle klara sig en dag, eller ens en sekund, utan engagerade medarbetare så får vår personal allt för sällan den eloge eller den uppmärksamhet de faktiskt förtjänar. Istället får man delade turer, en slitsam arbetsmiljö och en ganska dålig löneutveckling – sett i relation till samhället i övrigt. Våra medarbetare förtjänar mer än applåder. De förtjänar större delaktighet i arbetet, trygga anställningar och goda arbetsvillkor.
För oss socialdemokrater är det en självklarhet att stå upp för den svenska modellen. Arbetsmarknadens parter ska vara de som diskuterar olika arbetsrelaterade frågor och kollektivavtalen utgör kärnan för såväl löntagare som arbetsgivare. Lönesättningen är en fråga som regleras mellan parterna och lönebildningen är också något politiken ska hålla sig ifrån, för att undvika knepiga intressekonflikter och för att undvika att urholka systemet.
Politiken utgör dock också arbetsgivare på den kommunala nivån och politiken måste säkerställa att rätt förutsättningar för en god arbetsmiljö finns. Det borde därför vara en självklarhet att man i budgetprocessen tar höjd för Sveriges kommuner och regioners (SKR) prognosticerade löneökningar – så att våra medarbetare både kan få avtalsenliga löner, men också så att det finns utrymme för särskilda påslag där man ser ett behov. Avsätter politiken inte löneökningsutrymme enligt SKR:s prognos riskerar man också att ge de kommunala verksamheterna ett dolt sparbeting då pengarna måste tas från något annat. Även detta slår såklart hårt mot våra medarbetare som blir de som faktiskt måste hantera sparbetinget.
Arbetets villkor och trivsel på arbetsplatsen handlar dock inte bara om lönen. Lika viktigt är det med trygga anställningar, där heltid och tillsvidareanställningar utgör normen. Visstidsanställningar och timanställningar ska användas sparsamt och endast vid väl motiverade behov. Vi ser idag hur allmän visstid har blivit ett gissel på arbetsmarknaden och hur det skapar en otrygghet för löntagarna. Allmän visstid skapar stor osäkerhet för individen och ger inlåsningseffekter. Detta slår speciellt hårt mot kvinnor. Kommunen bör därför gå före och möjliggöra fler trygga anställningar.
En av kommunens största utgifter, som delvis hade kunnat undvikas, är sjuklönekostnaderna. Över 40 miljoner kronor går varje år till sjuklönekostnader i Motala kommun. Vi är övertygade om att det finns mycket att göra åt den siffran. Genom riktade satsningar på arbetsmiljön, exempelvis genom fler medarbetare inom välfärden och genom införandet av träning på arbetstid, är vi övertygade om att våra medarbetare kan få möjlighet att vara friskare. Det är vårt ansvar att skapa förutsättningar till hälsosamma arbetsplatser och motverka sjukdom som hade kunnat förebyggas.
Motala kommun ska ta sitt ansvar och vara en god arbetsgivare. Våra medarbetare förtjänar mer och bättre.