Svensk politik står genom det famösa Tidöavtalet inför ett systemskifte. Avtalet är framtaget och undertecknat av SD, M, KD och L. Partier som under flera år tjatat sig blå om ”svenska värderingar”. Avtalet går dock helt på tvärs med det som många av oss faktiskt ser som svenska värderingar – global rättvisa, solidaritet och hållbar utveckling.
Sverige har efter 100 år av demokrati och ett historiskt starkt välfärdsbygge lyckats utrota många av de sociala problem som fanns i samhället. I Sverige har vi historiskt lyft människor ur fattigdom, gett arbete, byggt upp trygghetssystem och en stark gemensam välfärd.
Nu ska vi med Tidöavtalet tillbaka till 30-talet där samhällsproblem åter igen ska reduceras till individuella egenskaper och där det sociala medborgarskapet ska villkoras. Att Amnesty i dagarna markerat mot Sverige och varnat för ett ”urholkat förtroende för rättsstaten” och kritiserat Tidöavtalet för att ”villkora mänskliga rättigheter” är ett tydligt och allvarligt trendbrott och något som borde fungera som en gigantisk väckarklocka – för de borgerliga partier som ligger bakom avtalet, men också för alla oss andra.
Avtalet är nedlusat av formuleringar av typen ”om det föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet” så riskerar personen ”utvisning på grund av bristande vandel”. Förutom att 30-talet ringde och vill ha tillbaka sina reaktionära formuleringar så öppnar detta för en livsfarlig rättsosäkerhet och ett auktoritärt godtycke. Det är mycket, mycket allvarligt.
Det är nu vi måste ta ställning, inte sedan. Det är nu vi avgör, inte bara vad som är svenska värderingar, utan också vilket land Sverige ska vara. Ska Sverige vara ett land som kritiseras av Amnesty eller en solid demokrati? För oss är valet självklart. Det borde det vara även för övriga partier.