Svar på ledaren "Vänsterpartiet har öppnat dörren för extremism"
Det är inte Vänsterpartiet som öppnat dörrar för extremism. Det har däremot Liberalerna gjort då man valt att samverka med högerextrema SD.
Tisdagens (29/10) märkliga ledare i MVT är späckad av felaktigheter, feltolkningar och ologiska resonemang riktade mot Vänsterpartiet. I en demokrati är det fullt rimligt och riktigt att medierna granskar och ifrågasätter partierna, men för medborgarnas skull bör synpunkterna ha åtminstone någon form av verklighetskontakt.
Att Vänsterpartiet skulle öppnat dörrar för extremism är bara hittepå.
Såvida man inte anser att ekonomisk och human jämlikhet är extremism, kan det inte undgått någon att Vänsterpartiet INTE godkänner någon form av extremism. Det är något partiet arbetat hårt och målmedvetet med och också lyckats med. Ett förhållningssätt som, vilket MVT också pekar på, lett till uteslutningar av personer.
Hur ledarskribenten då får ihop logiken att dörren skulle ha öppnats är för oss en gåta.
För som ledarskribenten helt korrekt påpekar vill Vänsterpartiet vara ”ett icke-extremt parti och en demokratisk, socialistisk och progressiv röst i en värld av ökad ojämlikhet”. Men enligt ledaren har V misslyckats med detta och det exemplifieras med hur partiet reagerade på Hamas terrordåd mot Israel. Ett märkligt resonemang.
Vänsterpartiet fördömde redan från början kraftfullt Hamas terrordåd mot Israel den 7 oktober. Såpass kraftfullt att en medlem protesterade mot fördömandet på ett sätt som bidrog till ovannämnda uteslutning. Något ledarskribenten noterat, men märkligt nog inte dragit några slutsatser av.
Vänsterpartiet har, till skillnad från L och övriga partier i Tidö-laget, tydligt tagit ställning mot både Hamas attack den 7 oktober och Israels folkmord i Gaza. Vi kräver att de ansvariga ställs inför rätta för krigsbrott. Vi står för folkrätten: både vad gäller ett slut på Israels ockupation (som också är fördömd av FN) och rätten att bekämpa en ockupation.
Vi är inte för terror, attacker på civila eller krigsbrott.
Den linje Vänsterpartiets kongress beslutade om i maj 2024 har brett stöd internationellt: en tvåstatslösning inom 1967 års gränser, ett slut på Israels ockupation och de palestinska flyktingarnas rätt till återvändande. Vi gör det för att en tvåstatslösning, hur svår den än är, trots allt är den mest framkomliga vägen just nu.
Vi anser vidare att Sveriges regering måste agera för ett omedelbart eldupphör samt för att få igång en konkret fredsprocess.
Beträffande Ukrainakriget har Vänsterpartiet i varje röst sedan 2014, genom dåvarande EU-parlamentariker Malin Björk, fördömt Putins regim och Rysslands annektering av Krim och självklart också det brutala anfallskriget mot Ukraina. Vi har uttalat att vi ska stötta Ukraina på alla sätt, inklusive med vapen.
Så ser Vänsterpartiets ställningstagande ut – föga extremistiskt. Men ledarskribenten hävdar istället: ”Genom att inte konsekvent stå upp för grundläggande demokratiska värderingar och internationell solidaritet har Vänsterpartiet vacklat i sitt motstånd mot auktoritära och extremistiska krafter.”
Förre Folkpartiledaren Gunnar Helén formulerade sig en gång så här: ”Att vara liberal är att vara kluven”. Vi undrar om inte ”splittrad” vore ett lämpligare uttryck.
Om ledarskribenten är orolig för extremism finns anledning att vända blicken högerut. Som bekant finns i den riktningen en liberal legitimering av krafter som är extrema och radikala på riktigt och som nu i snabb takt urholkar vår demokrati.