Sedan mer än 14 år tillbaka planeras för en utbyggnad av vattenverksamheten i Karlsby. Som framgår av remissunderlag för vattenskyddsområde skall även byarna Burnäset, Sjölunda , Djupvik och Salstersvik få sitt vatten från Karlsby i framtiden.
Nuvarande täkt försörjer idag 131 personer och kan beräknas öka till cirka 600 personer. Ett problem är då den allvarliga föroreningsrisk som föreligger då vattentäkten gränsar till den före detta plantskolan som är ett giftområde med högsta riskklass.
En utredning från SGU (Statens geologiska utredningar) visar att DDT, DDD, DDE, permetrin, kvintozen, hexaklorbensen, pentaklorbensen, pentakloranilin, benomyl, aldrin och endrin förekommer i marken och därutöver påtalar länsstyrelsen att andra obekanta gifter har använts.
Kommunen uppmanas också av länsstyrelsen att undersöka förekomsten av atracin, diplobenyl, BAM, simazin, imidakloperid och imazapyr. Det föreligger uppmätta nivåer av gifter som kan förorena vattnet.
Spridningsförutsättningarna i mark och grundvatten bedöms av kommunen, länsstyrelsen och SGU som mycket stora då marken består av sandig/grusig morän. Den planerade ökningen av vattenuttag medför ytterligare ökad risk då grundvatten hämtas närmare giftdepån vilket framgår av en nyligen framtagen rapport från SGU. Vid full utbyggnad kommer det så kallade influensområdet för vattentäkten att täcka hela giftområdet.
Länsstyrelsen ifrågasätter på en rad punkter kommunens handläggning i sitt yttrande till Mark- och miljödomstolen där ärendet för närvarande ligger. Man påtalar att man har en annan uppfattning om kunskapsläget om föroreningssituationen än den som företrädes av kommunen. Kommunen uppmanas dessutom till ytterligare omfattande utredningar, vilka ej har genomförts. Länsstyrelsen efterlyser också en samlad bedömning av redovisade alternativ till nuvarande vattentäkt samt en slutsats varför det valda alternativet är det bästa.
Naturvårdsverket framhåller i sina anvisningar lokaliseringsprincipen och försiktighetsprincipen. Den förstnämnda innebär att den plats skall väljas som är lämplig för ändamålet och innebär minsta möjliga intrång och olägenhet för människors hälsa. Försiktighetsprincipen ställer krav på kunskap och försiktighetsåtgärder för att undvika att risk för skada över huvud taget uppkommer. I risksituationer skall andra alternativ väljas.
Kommunen beaktar ingen av dessa principer. Däremot har man trots länsstyrelsens ifrågasättanden hos denna utan motivering ansökt om att giftområdets riskklass skall sänkas från nivån 1, det vill säga högsta risk, till nivån 3-4. Länsstyrelsen har bestämt avvisat detta. Det har även aktualiserats att sanera giftområdet till en kostnad av 30 miljoner kronor vilket avvisats av markägaren då saneringen skulle vara verkningslös då den endast skulle omfatta det översta jordlagret.
För att genomdriva planerna anlitas konsulter och advokat till höga kostnader. Ledande personer i kommunen såväl tjänstemän som politiker har förordat alternativa lösningar. Sådana föreligger vilket skall beskrivas i en kommande insändare med klart lägre kostnader och utan risk för gifter. Några seriösa försök att utvärdera dessa har inte utförts.
Då täkten etablerades ingicks ett avtal mellan kommunen och dåvarande markägare. Avtalet är inskrivet och del av servitut och följer därmed fastigheten. Avtalet föreskriver att de inskränkningar av driften på Karlsby gård som kommunen föreskriver ej skall få ske.
Motala kommun har inte bara en lättsinnig inställning till gifter utan står ej här för ingånget avtal.
Reinhold Berglund