I regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, står det att läsa att ”All offentlig makt utgår från folket”. Definitionen av folk syftar här på svenska medborgare över 18 års ålder. Men så tillkommer även Barnkonventionen, som varit lag i Sverige sedan 2020 och bland annat reglerar barns möjlighet till delaktighet. Barn och unga har därmed, i enlighet med lagen, rätt att vara med och påverka i beslut som berör dem och dess omvärld.
Vi på ungdomsorganisationen KFUM ser unga som aktiva medlemmar av samhället med rätt att påverka i de beslut som påverkar vardagen, i dag, i morgon och i framtiden.
Därför har vi kartlagt i vilken grad unga upplever att de kan och vill påverka i internationella utvecklingsfrågor - frågor som berör oss alla. Enkäten besvarades av nästan 800 unga i åldrarna 15-24 och resultaten i kartläggningen visar på ett tydligt intresse bland unga för att vara med och påverka i dessa frågor.
Trots ungas stora intresse för att vara med och visa vägen mot framtiden såväl nationellt som internationellt framkommer i KFUMs kartläggning att bara 8 procent av de unga i åldern 15– 24 upplever att beslutsfattare lyssnar på dem. Detta är oroväckande.
Kartläggningen vittnar också om stora skillnader bland unga beroende på könsidentitet och ålder. Unga kvinnor har en lägre tilltro till att beslutsfattare lyssnar på dem. Dessutom ser vi att samma grupp även har mindre tilltro till sin möjlighet att påverka beslutsfattare.
Att ålder och könsidentitet är de faktorer som har störst inverkan på ungas påverkansmöjlighet rimmar illa med de grundläggande svenska värden som regeringen talat om i sin regeringsförklaring och som ligger som grund för mycket av svensk myndightsutövning. Detta behöver tas på allvar och förstärker bilden av att en förändring verkligen måste till.
Hur ska vi kunna nå en hållbar utveckling om unga i Sverige inte anser sig ha en plats och röst i samhällsdebatten? Lägger vi dessutom till att politiska beslut lett till krympande resurser för att förverkliga detta kvarstår frågan: vem väntas ta ansvar för utvecklingen egentligen?
Med ett enormt engagemang och dedikation för världen runt omkring oss ser vi hur verksamheter inom civilsamhället gör skillnad för såväl enskilda individer som olika grupper i vårt avlånga land.
Vi vet att barn och ungas organisering och inflytande är en förutsättning för meningsfullt bidragande i det demokratiska samhället och att civilsamhället i mångt och mycket är en röstbärare för en del av befolkningen som ofta lämnas utan formaliserat (politiskt) inflytande.
Samhället kan inte längre behandla unga som en passiv homogen grupp. För om vi menar allvar med att demokratin ska vara till för alla så måste unga få fler möjligheter att bidra med sina perspektiv och erfarenheter till samhällsutvecklingen. Först då kan vi tillsammans skapa ett starkare, tryggare och mer inkluderande Sverige.
Alexander Clemenson
Generalsekreterare KFUM Sverige