Det som var menat som en ursäkt och ett bevis på välvilja har vänts i ny vånda. För några tusen unga personer som kom till Sverige för ungefär tre år sedan ser framtiden fortfarande oviss ut. De var barn när de flydde hit, vilket ett vanligt år hade kunnat ge de flesta av dem en snabbare handläggning och ett uppehållstillstånd i Sverige. Men 2015 var inget vanligt år, och sedan lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd började gälla har inget varit som vanligt för personer som sökt skydd i Sverige.
När den nya gymnasielagen röstades igenom av riksdagen var det ett erkännande av att en stor grupp unga hamnat i kläm på grund av onormalt långa väntetider hos Migrationsverket. De unga skulle få en ny chans. Men än så länge har det inte blivit så. Efter att två av landets migrationsdomstolar underkänt delar av den nya gymnasielagen fattade Migrationsverket nyligen beslut om att avvakta med att ge uppehållstillstånd för studier till dess att de får vägledning från Migrationsöverdomstolen. Under tiden känner flera tusen ungdomar en växande oro och osäkerhet. De saknar tydlig information om sina rättigheter under väntetiden, och vet inte heller vem som ansvarar för att möta deras behov. De har rätt att få veta!
Rädda Barnen vill påminna om att ensamkommande barn och unga är en särskilt utsatt grupp. Det händer mycket i tonåren, alldeles oavsett var i världen man föds. När man ovanpå det behöver bearbeta svåra upplevelser från krig och flykt, ensam i ett land långt bort från sina närstående, blir det mycket att bära. För att orka behöver de uppbackning av trygga och hjälpsamma vuxna. De behöver få tydlig information om vad som händer och varför. De behöver också få stöd som gör att deras vardag fortsätter att fungera, till exempel någonstans att bo, en gymnasieplats och chansen att börja terminen samtidigt som sina klasskamrater.
Rädda Barnen understryker att den som har sökt uppehållstillstånd har laglig rätt att vistas i Sverige i väntan på besked. Detta gäller även dem som sedan tidigare har ett utvisningsbeslut. För dem som inte har rätt att bo på Migrationsverkets boenden och saknar andra alternativ är situationen särskilt allvarlig. Enligt Socialtjänstlagen har kommunen det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får den hjälp och det stöd de behöver. Motala kommun liksom andra kommuner där ungdomarna vistas har alltså ett lagstadgat ansvar för att de här ungdomarna får sina grundläggande behov tillgodosedda. Just nu lever många av dem utan ekonomisk trygghet och bostad, utlämnade till stöd från vänner och volontärer. Det är inte hållbart.
Vi förväntar oss att Motala kommun tar sin del av ansvaret för den nya situation som uppkommit. Det här handlar om ungdomar som sedan länge befunnit sig i en utsatt situation och som nu hamnat i kläm ännu en gång. Vi förväntar oss också att de fortsättningsvis får tydlig information om vilka rättigheter de har, samt att de får det stöd som gör att vardagen fungerar. Kommunens ansvar handlar lika mycket om att möta grundläggande rättigheter och behov hos individen som att säkerställa tillit och trygghet för alla människor som bor i Motala kommun. Kostnaderna för samhället kan bli mycket stora om vi accepterar att människor hamnar utanför.
Att få sina grundläggande behov tillgodosedda är en mänsklig rättighet. Den brännande frågan är, vilket samhälle vill vi stå upp för?
Gun Lindblom
ordförande
Eva Iremark
sekreterare
Rädda Barnens lokalförening Motala-Vadstena