Har Vätterns vatten tillräckligt lagligt skydd för att säkra den framtida dricksvattenförsörjningen?
Att envist fortsätta med att bilda opinion mot de allvarliga hoten mot Vättern är en mycket viktig uppgift för oss alla. Aktion Rädda Vättern har länge arbetat med detta och Vänsterpartiet har bildat ett motståndsnätverk i alla kommuner runt sjön. Men för att säkra rent vatten för framtiden, behöver det lagliga skyddet för dricksvattenresurser skärpas.
Hela Vättern är ett vattenskyddsområde enligt miljöbalkens 7:e kapitel paragraf 21. Naturvårdsverket skriver i sin handbok om vattenskyddsområden:
Syftet med vattenskyddsområden är att ge vattenförekomster som är viktiga för dricksvattenförsörjningen ett tillräckligt gott skydd så att råvattentillgångar säkras i ett långsiktigt perspektiv – ett flergenerationsperspektiv. Skyddet av viktiga råvattentillgångar bör ha en mycket hög prioritet för att syftet ska kunna uppnås.
Mycket hög prioritet alltså. Miljöbalken stadgar att länsstyrelser ska meddela föreskrifter för att säkra skyddet av vattentillgångar. Det verkar kristallklart. Ändå kan miljöfarlig verksamhet pågå och planeras i och runt Vättern.
Jag tänker på planerna på en gruva vid Norra Kärr, ett stort dagbrott med potentiellt ödesdigra risker för Vätterns och Sommens vattensystem. Minerallagens generositet mot gruvnäringen gör det möjligt att prospektera för gruvdrift men ger inte kommunen och markägare någonting alls att säga till om.
En annan riskabel verksamhet är Försvarets och FMV:s avsevärt utökade skjutningar i sjön och utbyggnaden av flygfältet i Karlsborg. De skyddas av generella undantag i Miljöbalken, till exempel 3.e kapitlet paragraf 10:
” … Behövs området eller del av detta för en anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.”
Jag har svårt att förstå varför Försvarsmaktens verksamhet i fredstid ska ha företräde framför vårt intresse av rent dricksvatten.
Både för hotet från Gruvan i Norra Kärr och försvarets utökade skjutning har länsstyrelserna förhalat men inte stoppat de farliga verksamheterna. Det tredje stora hotet, utvinning av fossilgas från Motalaviken anses för tillfället inte vara lönsamt – men det har ingalunda stoppats.
En annan välkommen lagändring vore om verksamheter som tömmer sitt avloppsvatten i våra sjöar var skyldiga att offentliggöra de undersökningar och åtgärder som man är skyldiga att göra för att hindra miljöförstöring. Jag tänker bland annat på Aspa Bruk i Olshammar.
Det är absurt att utsätta Sveriges viktigaste dricksvattenkälla för så allvarliga risker. Vätterns vatten dricks inte bara av oss som bor runt sjön. Kommunerna på västgötaslätten, de stora städerna Linköping, Norrköping och Örebro är beroende av sjön. I framtiden måste kanske också Stockholmsområdet dricka vättervatten.
Vår värdefulla sjö borde skyddas som en dyrbar klenod, nödvändig för framtida generationers tillgång av dricksvatten.
Eva Skoog
Vänsterpartiet