I dag är hälften av det vi äter importerat. Med detta i tanken är det oroande att läsa resultatet av senaste kostchefsundersökningen, en enkätundersökning gjord av LRF Mjölk. Där framgår att kostchefer i östgötska kommuner ska dra ner kvalitet på maten i de offentliga köken, den mat som serveras Sveriges framtid, våra barn i skolan. Jämfört med andra regioner går våra politiker hårdare fram.
Intresset för och kunskapen om våra inhemska livsmedel har på senare år ökat. I våra kommuner har det varit en självklarhet att servera våra barn och gamla mat av högsta kvalitet. För många barn är detta även det enda tillagade mål mat de får under dagen.
I Östergötland har kommuner valt att servera mat med stor andel svenska råvaror. Risken är att detta nu kan förändras. Enligt skolmåltidsundersökningen kan åtta av tio kostchefer tvingats byta ut våra svenska råvaror mot utländska alternativ av lägre kvalitet. Näringstäta livsmedel ersätts av vegetariska alternativ, soppa blir en basrätt, tillgången till mjölk och smör begränsas. Det blir en sämre livsmedelsberedskap, ett högre klimatavtryck och lägre investeringar i lokal matproduktion.
I rapporten ”Livsmedelsberedskap för en ny tid” som presenterades i början av februari, konstateras att ökad matproduktion i fredstid är viktigt. Här och nu skapas förutsättningar för den produktion som även ska fungera under kristid. Som man sår får man skörda. Vi odlar Sveriges godaste försvar! Vi kan odla mer. Vår självförsörjningsgrad är 50 procent, att jämföra med Finlands 80 procent.
Den viktigaste faktorn för att öka vår livsmedelsproduktion är att det finns efterfrågan av det som vi lantbrukare producerar. Här har kommuner, regioner och staten ett stort ansvar, genom att välja och köpa svensk mat. Merkostnaden för våra inhemska kvalitetsvaror kontra importerade varor, med lägre kvalitet, borde inte bara belasta matkontot i en kommun, utan borde också ses som en investering i vår krisberedskap.
Om Sveriges lantbrukare inte får avsättning för sina varor, när offentliga inköpare upphandlar produkter av en lägre kvalitet, minskar den inhemska produktionen.
Det blir samtidigt en tankevurpa. Kommunen ska främja företagande och säkerställa hög livsmedelssäkerhet. Detta klarar lokala lantbruksföretag. Men hur har den importerade maten producerats? Har de följt våra lagar, regler och förordningar? Här skjuter sig myndigheter och politikern själv i foten! Sämre produkter till priset av färre lokala företag.
Självklart kan du som privatperson också ta ansvar för att vi kan ha en stark livsmedelsberedskap i händelse av kris. Det är enkelt. Välj rätt i hyllan och köp svenska varor. Tillsammans ser vi till att det finns något att stoppa i magen den dagen krisen kommer.
Jeanette Blackert, ordförande LRF Östergötland