Debatt: Ta hoten om Swexit på allvar

Snart har sju år passerat sedan britterna röstade för att lämna EU. Trots att svenskarnas förtroende för unionen bara har ökat sedan Brexit innebär det inte att vi alltid kommer vara vaccinerade mot en Swexit-debatt. Nyligen krävde nämligen Jimmie Åkesson (SD) att EU-medlemskapet ska utvärderas. Det är uppenbart att Sverigedemokraterna inte vill se en utvärdering för att konstruktiv förbättra EU, utan att det handlar om att successivt dra debatten åt Swexit. Men det finns också andra faktorer som kan bidra till en sådan debatt. 

Sedan Sverige blev medlem i unionen 1995 har EU förändrats, men Sveriges roll har tyvärr inte gjort det. Som land har vi sedan inträdet haft ett reaktivt förhållningssätt där vi alltid varit sist på bollen, och ofta kritiska till förslag först i slutskedet av beslutsprocessen. Istället för att ha en tydlig EU-agenda med ambitioner för vilket EU vi vill ha, sitter Sverige i baksätet och klagar på val av destination. Till slut går vi ofta med på de förändringar som sker på EU-nivå, men då med “ett tvärsäkert kanske” som journalisten Ylva Nilsson uttryckte det. Svenska regeringar måste även när Sverige inte är ordförandeland bli betydligt mer aktiva i EU om unionen ska bli mer som vi vill ha den. 

En förutsättning för detta är att Sverige blir medlemmar fullt ut genom att ansluta till EMU och Euron, annars kommer beslut som påverkar Sverige även framgent tas utan vår medverkan. 

Kunskapen om vad som sker på EU-nivå är alldeles för låg och här har svenska journalister ett stort ansvar i att rapportera och förklara. Om vi ska undvika en Swexit-debatt måste medborgare i Sverige få reda på vad som faktiskt händer i unionens olika delar, varför det händer, vilka sidor det finns i olika frågor, och inte minst måste vanliga myter bemötas. I dag bidrar många medier istället till att öka distansen till Bryssel. Det går ofta att läsa rubriker i stil med “EU:s nya förslag hotar Sverige” utan att inkludera svenska politikers möjligheter att påverka. Dessutom klumpas ofta kommissionen, parlamentet och rådet ihop, när det i själva verket är olika institutioner med skilda agendor och inflytanden. Därför bör det förtydligas vilken EU-institution som presenterar vilket förslag så att medborgarna kan kräva ansvar av sina politiker.

Bristfälligheten i EU-rapporteringen har en förklaring. Sverige hade 2022 bara 9 ackrediterade journalister i Bryssel, vilket går att jämföra med i USA, där Sverige hade 32 stycken samma år. Ett tecken på att många redaktioner inte tar EU-frågorna på tillräckligt allvar. 

Den största risken för en Swexit-debatt ligger dock i samhällsproblemen. Misslyckas vi med att lösa vår tids stora samhällsutmaningar, vilka ofta är gränsöverskridande, kommer missnöjet mot politiken att öka. Inte bara i Sverige utan i hela EU. Missnöje mot politiken kan ofta paketeras som EU-skepticism. För att få stopp på gängkriminaliteten i Sverige behövs mer gränsöverskridande samarbete, eftersom gängen verkar över nationsgränser. Här skulle ett europeiskt “FBI” kunna vara en lösning. För att inte missa klimatmålen är också EU:s klimatpolitik helt avgörande. Slutligen är det viktigaste för EU:s trovärdighet att skapa ekonomiskt välstånd. Den inre marknaden måste fullbordas och även inkludera tjänstesektorn, fler frihandelsavtal måste undertecknas och överreglering försvinna.

För att undvika att Sverige går mot ett Swexit måste den svenska regeringen avfärda SD:s krav om en utredning om medlemskapet och istället ta fram en ambitiös EU-agenda för att se till att EU kan lösa samhällsproblem och bygga förtroende hos medborgarna.

Alex Nilsson 
EU- och utrikespolitisk talesperson för Liberala ungdomsförbundet