En halv till en miljon människor uppskattas idag vara ensamma i Sverige. Kvinnor är mer ensamma än män, äldre pensionärer mer än nyblivna och människor i storstäder känner sig mer än ensamma än folk på landsbygden. Ensamhet är inte något gemensamt problem för äldre. Tvärtom vad många tror är ensamhet också ett stort problem bland unga upp till 25 år.
Yngre pensionärer upplever sig sällan som ensamma. Det är först efter 75 år som känslan av ensamhet tränger sig på. Med stigande ålder kommer förlusterna – man kanske har mist sin livspartner, andra anhöriga och nära vänner. Synen och hörseln försvagas och rörligheten i leder minskar vilket gör det svårare att ta sig ut på egen hand.
Lena Dalberg som är docent och forskare vid Aging Research Center vid Karolinska Institutet har följt nära 600 äldre personer under sju års tid. De har svarat på frågor om sin livssituation och resultatet har visat sig att vid ofrivillig ensamhet och isolering ökar risken för demenssjukdom, depression och psykisk ohälsa.
Vi vet också sedan tidigare att ensamhet inte kan botas med psykofarmaka utan det gör man med flera sociala nätverk och mötesplatser. Ofrivillig ensamhet är nu ett ännu större problem under den pågående coronapandemin. Hur kan vi på bästa sätt arbeta mot att människor i Motala kommun känner att de lider av ofrivillig ensamhet?
Inom PRO Samorganisation har vi tagit detta på stort ansvar. Vi inventerar hur kan vi nå dessa människor och ge dem ett rikare innehåll i sin livssituation. Vi har också inventerat hur Motala kommun arbetar med den ofrivilliga ensamheten. Vad vi vet sker det idag ingen verksamhet.
För att ge något exempel: ”Vi vet att hörsel har stor betydelse att känna sig isolerad”. Tyvärr har vi ingen hörselkonsulent inom kommunen. Det har vi haft tidigare. Det vi får höra att vi har inga pengar, att vi måste spara och effektivisera inom äldreomsorgen.
Att inte arbeta förebyggande i dessa frågor blir på lång sikt dyrt för samhället i form av mer omsorg och sjukvård. Inom pensionärsorganisationerna skulle vi vilja att Motala kommun tillsammans med oss aktivt tar ansvar för den ofrivilliga ensamheten. Vi föreslår att kommunen ska ta fram en plan på hur vi gör i Motala för att lindra många kommuninvånares ofrivilliga ensamhet. På så sätt kan vi öka livskvalitén för flera i vårt samhälle.