Det är på sitt sätt ett litet mysterium hur det svenska, ansvarsfulla, aktiva skogsbruket kan vara ifrågasatt av just de partier och grupper som säger sig prioritera klimatfrågorna över allt annat. För svensk skogsnäring är en av de verkliga nyckelspelarna när det handlar om att få ned våra utsläpp. Dels kan skogliga produkter ersätta koldioxidintensiva material som exempelvis betong, metall och plast. Bara det borde vara ett tillräckligt tungt argument i sammanhanget. Men därutöver spelar skoglig bioenergi en helt avgörande roll för att fasa ut fossila bränslen, inte minst i transportsektorn som är en av de sektorer som dras med störst klimatutmaningar. Tillkommer gör dessutom att aktivt förvaltad skog, med återplantering, binder mer koldioxid än skog som står orörd.
Ändå ser vi hur skogsbruket ifrågasätts från allt fler håll. Här hemma vill Vänsterpartiet och Miljöpartiet genom nationella regelverk förhindra det svenska skogsbruket från att fullt ut vara en nyckelspelare i klimatomställningen. Ute i Europa vill många, bland annat EU-kommissionen, genom EU-lagstiftning göra samma sak.
EU-hotet mot vårt skogsbruk består i grunden av två delar. Dels har EU-kommissionen introducerat fasta procentmål för hur mycket av medlemsländernas mark som ska stå orörd. Ett stort land som Sverige, med mycket skog, riskerar här uppenbart hamna i kläm. Att vi som arbetar för det svenska skogsbruket arbetar i motvind illustreras väl av att Europaparlamentet nyligen röstade igenom ett betänkande som kräver att kommissionens förslag omedelbart omvandlas till skarp lagstiftning, med bindande mål. Det är anmärkningsvärt att de svenska Socialdemokraterna ställde sig bakom detta betänkande.
Dels handlar det om synen på skoglig bioenergi. Trots förutsättningarna att fasa ut fossila bränslen och ersätta dessa med bioenergi framställd av restprodukter från virkesproduktion vill många ute i Europa klassa denna typ av bioenergi som ohållbar. Och därigenom förvägra Sverige ett avgörande redskap på vägen mot klimatneutralitet.
Kristdemokraterna kämpar såväl i riksdagen som i Europarlamentet för en politik som bejakar den hållbara svenska skogsnäringen, och ser till att EU respekterar att skogsfrågorna i grunden är nationell kompetens. Dessvärre ser vi gång på gång hur de rödgröna svenska partierna i de här frågorna kör med dubbla budskap och viker ned sig. För att på allvar lägga om skogspolitiken är det därför uppenbart att det krävs ett regeringsskifte i Sverige.