Som MVT tidigare rapporterat om var det under måndagens KF väldigt många Godegårdsfrågor från åhörarna. Som opposition får vi tyvärr inte gå upp och opponera eller komplettera några svar. Det var framförallt en fråga där jag reagerade på bildningsnämndens ordförande Nicklas Rudbergs svar och det gällde frågan kring var den nedre gränsen för elevantalet ligger. Här påstod han att vi hade en samsyn kring att 40 elever var den nedre gränsen.
Detta är inte korrekt. Politiskt har vi i oppositionen inte fastställt någon nedre gräns då det inte låter sig göras. Han påstod också att han försökt förhandla med oppositionen men att vi låg för långt ifrån varandra. När skedde detta försök till förhandling?
Jag hade verkligen önskat se en förhandlingsvilja från majoritetens sida men hur vi än argumenterade och hur vi än vände och vred på beslutsunderlagen så öppnades ingen lucka. Inte ens nedläggningstidpunkten gick att påverka och här förstår jag fortfarande inte varför det är så bråttom. På en fråga kring detta blev Rudbergs svar, “man har ju haft tre månader på sig”.
Jag tror knappast frågeställaren blev nöjd över det svaret.
Nicklas Rudberg nämnde också att det är svårt att förhandla när vi inte har någon nedre gräns. Majoriteten har här ett alldeles för stort fokus på elevantalet och för litet fokus på kvalitet. Det är ett feltänk att sätta en och samma gräns i hela kommunen. Den nedre gränsen är förmodligen högre i en tätort än på landsbygden med stora avstånd och stora behov av skolskjuts.
Svaret avslutning blev ganska intressant. Hur var det nu med “Svårt att förhandla om man inte har någon nedre gräns”? Majoriteten har ju hela tiden haft 40 elever som sin gräns. Nu blev det som avslutning i stället, Nicklas Rudbergs citat, “40, 50 eller 60. Jag kan inte svara på det”. Var detta en medveten gardering ifall Godegård till hösten hade haft över 40 elever. Vad hade hänt då?
Tony Johansson (M)
2:e vice i BN