I våras antog svenska riksdagen och sju av dess partier en livsmedelsstrategi som i klartext bygger på att produktionen av mat ska öka på ett konkurrenskraftigt och hållbart sätt i Sverige. LRF och Liberalerna är två parter bland många andra som så klart står bakom
detta, men vill nu också se handlingskraft för att verkställa och nå målen. Vi kommer tillsammans under hösten lyfta detta vid återkommande tillfällen.
Just när det gäller jordbrukspolitik har kanske LRF och Liberalerna historiskt inte alltid haft samma ingångar i debatten. Därför är det desto intressantare att vi både som högsta företrädare för våra respektive organisationer på länsnivå, hittar flera punkter som är viktiga kärnvärden för båda våra organisationer. I grunden är vi överens om att frihandel har skapat välstånd och lyft människor ur fattigdom. Som en konsekvens av detta måste därför svensk livsmedelssektor få arbeta med en jämförbar konkurrenskraft mot de viktigaste länderna i
närområdet. Utan det är det svårt att verka på en fri marknad.
En oroligare omvärld har åter aktualiserat frågan om vikten av ett starkare försvar av Sverige och en betydligt bättre beredskap att klara kriser. Kriser behöver inte komma från väpnade oroligheter. Det kan handla om störningar i infrastruktur, såväl digitalt som elektriskt och fysiskt, orsakade av väderkatastrofer, terrorattentat i vår närhet eller längre bort.
I en global och digital värld hänger allt samman. Att vi då reducerat vår förmåga att producera mat så mycket att det endast räcker till hälften av befolkningen är ett svaghetstecken ur beredskaps- och
sårbarhetsperspektiv. Att värna en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel är en sådan gemensam punkt där man inte behöver vara protektionistisk, utan bara se sunt ansvarstagande i att vi försöker nyttja potentialen vi har att producera mer bra och hållbar mat.
Var om någonstans kan detta ske om inte här i Östergötland, där vi har duktiga bönder, innovativa företag inom livsmedelsindustrin, generellt sett gott om vatten och mark. Det handlar om att vi ska bevara och öka förmågan att producera vår mat, men den maten kan
också mycket väl säljas till andra länders konsumenter som är beredda att betala för den. Redan i dag exporterar Sverige mer mat än vad vi exporterar lastbilar och bussar.
För våra båda organisationer är det intressant att resonera ur ett östgötskt perspektiv, hur landsbygden kan blomstra och inte bara de större tätorterna. Östergötland är ett relativt tättbefolkat län även på landsbygden. Vilka villkor krävs för att kunna bo och verka utanför
de större orterna? Vad är flaskhalsarna för ökad produktion av östgötska livsmedel? Vad krävs för att kunna bruka jord- och skog? Om detta och mycket mer kommer vi lyfta på olika platser runtom i länet under hösten.