Det finns flera aspekter gällande frågan om begravningsbyråverksamhet inom Svenska Kyrkan som jag vill ta upp.
När Martin Lind tillträdde som biskop i vårt stift, fanns det två begravningsbyråer inom stiftet, båda drevs av präster.
Martin Lind tog ganska omgående upp frågan, då han ansåg att det inte var förenligt, att en präst inom Svenska Kyrkan bedrev begravningsbyråverksamhet. Risken förelåg att församlingsmedlemmarna skulle känna sig tvingade, att anlita den aktuella begravningsbyrån.
Båda prästerna fick därför order om, att omedelbart upphöra med verksamheten. Den ena begravningsbyrån lades ner, den andra överläts till en privatperson. Sedan det hände har några församlingar inom Svenska Kyrkan själva etablerat begravningsbyråer i sin församling.
Frågan har länge varit under utredning från centralt håll inom Svenska Kyrkan. Många präster anser att det inte är förenligt med församlingsarbetet att bedriva begravningsbyråverksamhet.
När det gäller Vadstena församling, så skall, om jag är rätt underrättad, det hela handla om ekonomi. Man behöver förstärka församlingens ekonomi genom diversifiering av verksamheten.
Jag vill påstå, att i alla tider, har det funnits lycksökare som trott att begravningsbyråverksamhet är en liten guldgruva, där det råder en prissättning som ingen ifrågasätter och där innehavarna bara blir rikare och rikare.
Det här varit en inställning sedan i början på 1900-talet, vilket utmynnade i att man startade den första kooperativa begravningsbyrån i Stockholm. Verksamheten gick ut på ”Begravning till lägsta möjliga pris.” Snart bildades nya kooperativa begravningsbyråer i vårt land, som byggde på samma affärsidé.
Det gick inte så många år innan de här nya begravningsföreningarna fick ekonomiska problem, och för att överleva började en omfattande fusion till det som idag är Fonus.
Efter det har det funnits många lycksökare i den här branschen, med tron att här finns pengar att tjäna. Många har dykt upp och försvunnit. En del har lyckats hålla sig kvar, med följden att det blivit en överetablering i branschen. Men prisbilden har inte blivit lägre, då vi alla lever i en ekonomisk verklighet.
Frågan som inställer sig är därför: Hur skall Vadstena Församling kunna driva en begravningsbyrå, med sådan lönsamhet att man kan tillföra församlingen ett ordentligt ekonomiskt tillskott.
Hur blir det med personal som skall arbeta med de här frågorna? Enligt uppgift skall befintlig ”intresserad” personal arbeta med det här. Har personalen inte tillräckligt med arbetsuppgifter idag att klara?
Är man medveten om hur stora resurser när det gäller utbildning, fortbildning etc. som branschen lägger ner idag på sina medarbetare, för att kunna ge sina uppdragsgivare hög kvalité på sina tjänster.
Det är sorgligt att se när ledningen för en församling år 2020 fortfarande tror att det här med begravningsbyråverksamhet är något som man kan sköta med vänster hand, men ändå tjäna stora pengar.
Detta gör man genom att förespegla att det är en naturlig del av den kyrkliga församlingsverksamheten.
Jag skriver den här insändaren i egenskap av privatperson, men jag anser mig efter 36 år i den här branschen ha en ganska god insikt i hur arbetet fungerar på en begravningsbyrå.