Läser i lokalmedia om såväl byggen av större skolor och förskolor, tillfälliga lokaler, hot om nedläggning av landsbygdsskolor, decentralisering av de särskilda undervisningsgrupperna och nu senast även att chefen för grundskolorna förespråkar större klasser, allt detta med barnens bästa i åtanke.
Det verkar som att Socialdemokraterna i Motala har missförstått innebörden av en skola för alla och tror sig att man ska därför placera så många elever som möjligt i en och samma skola? Att vardera skolan i Motala kommun ska kunna ta hand om varje elev som söker sig dit säger jag inte emot. Självklart ska skolan sträva efter att tillmötesgå, anpassa och därmed möjliggöra att var och en får en likvärdig utbildning.
Med detta sagt vill jag understryka vikten av att inte ta ifrån skolorna och i synnerhet rektorerna och förskolecheferna möjligheten att specialisera just sin verksamhet efter hur miljön runtom möjliggör. Ta många av de goda exempel som vi idag har på några av våra skolor och förskolor. Allt ifrån musik- och idrottsinriktning, internationell profil eller varför inte lokala odlingsprojekt.
För mig är en skola för alla synonymt med att det ska finnas en skola som är särskild lämpad för just mitt barn. Här skiljer vi alla vad som prioriteras högst, är det antal elever per lärare? Antal idrottstimmar? Möjlighet att utföra ens fritidsintresse som musik eller idrott på skoltid? Är det närhetsprincipen till skolan? Antal pedagoger med speciallärarutbildning? eller rör det sig om en helt annan anledning som gör att just denna tänkta skola eller förskola lämpar sig bäst just för detta barn eller ungdom?
Jag vill därför, återigen, påpeka vikten av att tillåta skolor att profilera sig. Detta oavsett om det rör sig om en fristående eller en kommunal skola.
Vikten av att hedra det fria skolvalet, inte begränsa denna genom att exempelvis vara oerhört restriktiv med beviljandet av skolskjuts.
Möjliggöra för fjärrundervisning, en form av webbsända lektioner som möjliggör att elever och skolor har utbyte av varandra samt kan får tillgång till adekvat utbildning oavsett elevantal eller den behörighetsgrad den aktuella skolan har på sina lärare.
Samt, avslutningsvis, öppna för att låta professionen bestämma över sin verksamhet. Tillåt rektorer att, på riktigt, ansvara över sin skola eller förskola genom att tillåta dem ansöka om och reglera exempelvis klassernas storlek (det vill säga antal elever per undervisande lärare), upplägg av schema, de fortbildningar som personalen tillåts ansöka och beviljas samt den riktning just den aktuella verksamheten önskar ta (förutsatt att skollagen följs).
För inte ska väl politiker eller skolchefer vara de som bestämmer vad som ska vara en skola för alla?