I snart sju år har jag varit en av de ansvariga politikerna för skolan i Motala. Fokus har hela tiden varit att arbeta för att skapa en så bra skola som möjligt för alla våra barn och ungdomar i kommunen.
Arbetet startades under parollen ”En skola för alla”. Initialt ställde vi oss frågan om vad som enligt forskning och beprövad erfarenhet kännetecknar en bra skola. Svaret vi fick var att vi behövde jobbar mer inkluderande i skolan och att rätt stöd i skolan måste finnas tidigt. En sammanhållen skola där barn med olika klasstillhörigheter möts ger ett bättre resultat för alla.
Under dessa år har vi fattat många avgörande beslut för att skapa förutsättningar för en bra undervisning. Många av besluten har väckt stora reaktioner hos föräldrar, medborgare och i media. Vi har beslutat om förändrade upptagningsområden för innerstadsskolorna, där en större blandning av klasstillhörighet varit utgångspunkten. Vi har ökat antalet specialpedagoger. Vi ställer högre krav på att resursgrupperna ska arbeta i klassrummet och inte utanför som en egen skolform. Vi skapar inkludering. Vi satsar på att varje elev ska ha en dator eller Ipad, en satsning som vi började i F–4 istället för i högre åldrar som i andra kommuner. Anledningen var att vi såg att barn knäckte läskoden fortare.
Vi ställde oss också frågan kring hur liten en skola kan vara utifrån dagens krav som ställs på kommunerna. Under detta år har vi varit tvungna att ta ställning till en skolas nedre gräns. När vi ser hur elevantalet på en skola minskar radikalt från 65 elever 2013 till att idag (och i närmsta framtiden) vara runt 30 elever i årskurs 1–6, då måste vi hantera detta. Utifrån det låga elevantalet och endast ett par lärare gjorde professionen, inklusive facken, bedömningen att vi inte klarar skollagens åtagande på en skolhuvudman. Det finns inte tillräcklig dynamik för att bedriva en god undervisning. Resurser i form av stöd till eleverna blir obefintliga. Lärarna får ingen möjlighet att aktivt verka i kommunens nätverk för skolutveckling. Utifrån detta, att vi inte klarar av att leva upp till skolagens krav, beslutade vi att lägga ner skolan och dela upptagningsområdet till de närmsta skolorna.
Bekymret är att det rör sig om en landsbygdsskola. Många av motargumenten handlar om att ortens överlevnad upplevs stå och falla med skolan. Men under tiden som skolan har haft ett högre elevantal så har orten tappat befolkning. Skolans nedläggning är en konsekvens av den urbanisering vi ser idag. Ett annat argument är att skolan småskalighet är viktig. Men man måste också komma ihåg att de skolor som elever nu hänvisas till inte heller är stora skolor, utan skolor med ungefär 55 respektive 70 elever. Det är i mina ögon inga stora skolor.
Om barnen nu ska bussas in till staden så kan väl stadsbarn bussas ut till landet? Barnen kommer inte att köras till staden. Utan istället kommer vi nu att stärka de två landsbygdsskolor som faktiskt finns kvar i den norra kommundelen. Kvalitén kommer att stärkas och barnen får fortsätta sin skolgång i små skolor på landsbygden.
Argumenten är många, men jag skulle aldrig varit med och fattat det här beslutet, eller lagt ner så starkt engagemang under de här sju åren, om jag inte varit övertygad om att det här var det rätta beslutet. Alla barns rätt till en bra skolgång är det viktigaste. Oavsett var man bor, vem man är eller vilken bakgrund man har, så ska man få en bra utbildning i vår kommun. Vi ska ha en skola för alla.
Nicklas Rudberg (S)
bildningsnämndens ordförande