Är det självklart att alla ska kunna vara delaktiga i samhället? Ska det verkligen vara så att man inte kan få ett jobb bara för att man sitter i rullstol, ser eller hör dåligt? Eller att man inte kommer in huset, trots att det är en offentlig byggnad?
Vi är nog alla överens om att man ska ha lika goda förutsättningar i samhället, även om man har en funktionsvariation. Men det är lättare sagt än uppnått.
Under perioden 1995-2007 fanns det, i dåvarande Landstinget i Östergötland, ett handikappolitiskt program. Med tanken att dessa frågor skulle integreras i ordinarie styrning avskaffades det programmet. Nu är Funktionshinderrörelsen tydlig med att ett sådant program behövs igen. Egentligen är det ett underbetyg att det krävs ett separat program för funktionshinderfrågor. Självklart borde alla personers behov hanteras i en och samma vision, strategi och handlingsplan. Men när vi ser att åtgärder inte räcker eller att behoven inte tydliggörs och prioriteras – då behövs nya tag.
Nu föreslår den socialdemokratiskt ledda regionstyrelsen att regiondirektören ska ta fram ett Funktionshinderpolitiskt program för Region Östergötland. Trots att det här är en av deras egna kärnfrågor verkar den nuvarande socialdemokratiska majoriteten inte våga ta fram ett politiskt program själva, utan de lämnar över ansvaret till tjänstemännen. Inte för att regiondirektören skulle sakna kompetens eller känsla för ämnet. Men det säger ju sig självt, ett politiskt program borde tas fram av politiker. Helst med visioner och idéer från dem som valts till majoritet. Dessutom är det tämligen självklart att de som berörs borde få uttrycka sina åsikter.
Funktionshinderpolitik är inte konfliktfritt. Det är till och med så att vi som skriver den här artikeln har en hel del olika åsikter i ämnet. Men det är ju minst sagt rimligt att vi båda får chans att lyssna, uttrycka idéer och inte minst ta ansvar för ett så viktigt program. Men här lämnar nuvarande majoriteten i Region Östergötland walkover. Det tycker inte vi är okej.