Hur lång tid ska det behöva ta innan rätt information kommer från politiker, media, nationalekonomer, professorer, terrorforskare. Ja, listan kan göras väldigt lång.
Men en sak har de alla gemensamt, de har misslyckats med att skydda oss från miljökatastrofer samtidigt som de ger en förvrängd bild av verkligheten.
För hur ska man kunna ta miljöhotet på allvar om man inte underrättas om hur allvarligt läget är? Just nu är 80 miljoner människor på flykt varav 30–34 miljoner barn som flyr undan krig, svält och miljökatastrofer.
Bakom varje siffra finns ett enormt lidande, gränslös sorg, desperation och splittring från nära och kära.
Om ingen klarar av att arbeta för fred eller lösa konflikter på ett bättre sätt så kommer det fortsättningsvis vara ekonomiska kriser, omfattande brist på baslivsmedel och mediciner samt återkommande elavbrott.
Vi befinner oss dessutom i en skenande global uppvärmning som ingen riktigt vet var den slutar eller hur fort den sker.
Då ekosystemet är i ständig förändring undrar man ju vilka arter och organismer som vi kommer att få se i framtiden och hur kommer de att påverka vår art?
Det vi med säkerhet vet är att vår planet inte klarar av den ohållbara levnadsstandard som rika länder har idag.
Vi behöver inte ens gå så långt som till Amazonas utan det räcker att titta på vår egen kommun med skjutningar i Vättern och etableringen av Lalandia, två exempel på ohållbar exploatering som innebär förändrade livsvillkor för oss och den biologiska mångfalden.
Eftersom skadan på vår planet nu är så omfattande behöver vi restaurera, bevara och återskapa den biologiska mångfalden innan den helt försvinner.
Men för att klara detta krävs ett gemensamt globalt ansvar annars når vi aldrig målet.