Svar till artikeln ”Skogsnäringen är en nyckelspelare” 2/7. 

Argumentet ”återplantering binder mer koldioxid än skog som står orörd” är som klippt och klistrat från Skogsindustriernas reklamfilm Glassen där glassförsäljaren erbjuder två glasspinnar istället för en för att det är ”bra för klimatet” med hänvisning till planteringspraxis efter skapat kalhygge. 

Huruvida ungskog eller äldre skog binder mest koldioxid råder det delade meningar om, men som Peter Lindgren påpekar i Corren den 10 juli, tar det 30 till 50 år för att nyplantering ska kunna bidra positivt till att binda kol. Detta innebär alltså att de plantor som sätts i dag inte kommer att kunna bidra till att nå Sveriges beslutade klimatmål om nettonollutsläpp av koldioxid förrän långt efter år 2045.

Orörda naturskogar, i anslutning till produktionsskogen, har en avgörande betydelse för såväl biologisk mångfald som klimatanpassning. I takt med allt varmare somrar blir fuktiga biotoper allt viktigare att bevara. 

Såväl miljöbalkens som skogsvårdslagens andemening är att hänsyn ska tas till känsliga miljöer och arter. Istället begås det i dag upprepade överträdelser mot lagar och föreskrifter i det ”svenska, ansvarsfulla, aktiva skogsbruket” – där bäckar, källdrag, fridlysta och hotade arter körs över av tunga skogsmaskiner. 

Myndigheternas resurser och verktyg för tillsyn är få. Detta utnyttjas i dag av vissa bolag som vet att överträdelser sällan leder till några kännbara konsekvenser. Det är därför inte konstigt att skogsindustrin blir nervös inför att behöva anpassa sina avverkningsmetoder och avsätta mer skog utifrån EU:s kommande strategi för biodiversitet. 

Även om ansvaret för skogspolitiken ligger på respektive medlemsland är internationellt samarbete i biodiversitets- och klimatfrågor absolut nödvändigt för planetens överlevnad. Att motarbeta detta är inget annat än oansvarigt gentemot kommande generationer.

Sverige ska inte upphöra med skogsbruk men avverkningsmetoder och konsekvenser för överträdelser mot gällande föreskrifter vid avverkning behöver ses över. De mest skyddsvärda skogsområdena behöver sparas för framtiden – för klimatet, för de hotade arterna och för våra barn. 

Givetvis ska inte de skogsägare vars förfäder vårdat skogen varsamt i generationer stå lottlösa om ett område visar sig hysa skyddsvärda arter. Här behövs en större budget till intrångsersättning för skyddsvärd skog, inte mindre – som var fallet när M och KD:s budget klubbades igenom hösten 2018.