Ännu en gång står tågen stilla. Veckans problem på landets mest trafikerade järnvägssträcka mellan Uppsala och Stockholm följde på stillastående fjärrtåg på västkusten. En tredjedel av svenskarna väljer bort tåget på grund av risken för förseningar, enligt en undersökning från Sifo.
Grundproblemet är att infrastrukturen är gammal och underhållet eftersatt. I höstas rapporterade SVT att det finns 43 000 besiktningsanmärkningar på järnvägen som inte åtgärdats. Antalet förseningstimmar på grund av signalfel har ökat med hela 37 procent de senaste fyra åren.
Detta händer trots att det skett stora satsningar på drift och underhåll de senaste åren. I budgeten för 2013 mer än dubblerade Alliansregeringen anslagen för perioden 2014–2025, från 39 miljarder till 86. Även Löfven-regeringen har förstärkt budgeten, dels med 1,2 miljarder om året under mandatperioden, och inför de kommande tio åren med 47 miljarder.
I debatten ställs ofta dessa behov mot den planerade satsningen på nya höghastighetsbanor. Det är ett misstag. Som de senaste årens ökade anslag visat handlar underhållsproblemen inte enbart om pengar, även om det är en viktig faktor. Att det är så trångt på spåren är minst lika viktigt. Det innebär att underhållet inte kan utföras i nödvändig takt, och att problemen kommer att fortsätta släpa efter även när mer pengar ges till området.
Dagens industris politiske redaktör PM Nilsson har dessutom visat hur föråldrad infrastrukturen som sviktande banvallar skapar återkommande problem som inte kan åtgärdas utan mycket långa avbrott i trafiken. De marginalerna finns inte.
Järnvägsnätet behöver kraftigt ökad kapacitet, både för att klara trafikbehoven och underhållet. Nya stambanor mellan de tre stora städerna är det enda svaret på det. Och om nya spår ska byggas är det bäst att bygga under kort tid och för höga hastigheter. Då blir samhällsnyttan som störst.
Sverige har sedan decennier tillbaka en stor infrastrukturskuld. Satsningarna på väg och järnvägar har inte följt BNP-tillväxten eller befolkningsutvecklingen. Det betalar vi för nu, och i många år framöver. I slutändan är det enda sättet att lösa problemen att betala av skulden. Välj inte mellan underhåll och nya spår – investera i järnvägen och gör både och. (Liberala nyhetsbyrån)