Vi genomlever just nu en tid vi aldrig trodde vi skulle hamna – en pandemi med ene luftburen smitta som kräver extraordinära omsorger och ansvarstaganden: Du som är 70+ ska undvika sociala kontakter. Alla ska undvika onödigt resande. Stanna hemma om du känner dig sjuk. Tvätta händerna.
Jag tror att ingen nu inte förstår det allvarliga läget. Sverige har valt en annan väg än många andra länder. Vi har låtit vetenskap och expertmyndigheter vägleda det politiska beslutsfattandet. Vi har låtit medborgarna – baserat på den kunskap och information som givits – ta personligt ansvar för sig själva, nära och kära, kollegor och vänner.
Vi gör det för vi tror på människors kraft och förmåga att ta gemensamt ansvar, leva upp till gemensamma skyldigheter och bära vårt samhälle vidare till framtida generationer.
Många av oss fattar idag svåra beslut såväl inom våra yrken som i våra familjer och rent privat.
Nu är det påsk och vår uthållighet ställs inför nya prov. Resan måste inställas, vännerna som alltid ses till påsk får inte göra det, middagen med barn och barnbarn måste ta andra former.
Den här gången måste liv och hälsa komma i första hand. ”Vi klarar detta tillsammans” är nog den vanligaste hälsningen jag fått de senaste veckorna.
Det kommer en tid efter corona. Först en tid av återhämtning, hitta vardagens rytm, ses på dagliga möten och återknyta kontakter. Den tiden kommer och det kommer att ta tid.
Det finns några frågor jag hoppas vi bär med oss efter corona:
Vad lärde vi oss om den långsiktigt hållbara utvecklingen?
Hur ska de gemensamma resurserna fördelas på ett rättvist och jämlikt sätt?
Och vad var det som fick oss att tro att envar sig själv närmast, var och en sin egen lyckas smed – vad fick oss att i några decennier tro att det var svar på framtidens alla problem och möjligheter?
Anders Hedeborg (S), kommunalråd Vadstena