Som bekant har kommunsektorn ansträngd ekonomi med oklara framtida förutsättningar och Motala är inte undantagen dessa prövningar. Mot den bakgrunden var det intressant att följa ett par ärenden i fullmäktiges sammanträde den 10 februari.
Det första handlade om nya taxor för Hälsocenter, som erbjuder fysisk träning för seniorer. Vägen till fullmäktige har varit lång och slingrig och fylld av lidelse. Vid den nya politiska majoritetens tillträde försökte socialnämndens ordförande pröva frågan om nedläggning av Hälsocentrets verksamhet. Fullt rimligt kan tyckas med tanke på nämndens stora underskott.
Men det gick inte alls. Det blev stor offentlig palaver och ordförande fick backa. Partierna blev oeniga och det följde en lång period av debatt och ytterligare beredning av tjänstemän innan man till sist efter omröstning kunde skicka ärendet till kommunstyrelsen. Där blev det ytterligare beredning debatt och omröstning innan ärendet slutligen skickades till kommunfullmäktige. Där blev det ytterligare debatt och omröstning innan taxorna kunde fastställas.
Nu kunde man ju tro att alla dessa arbetstimmar för tjänstemännen och all den debatt och all den sammanträdestid som politikerna ägnat åt ärendet skulle lämna ett väsentligt bidrag till saneringen av kommunens ekonomi. Ingalunda, den stora politiska motsättningen handlade bara om 150 kronors skillnad på kostnaden för ett terminskort som nyttjas av ett hundratal personer av Motalas fyrtiotretusen invånare.
Snyggt jobbat!
Det andra ärendet handlade om en ökning av kommunens bidrag till de politiska partierna. Där hade en egenaktör av fullmäktigeledamöterna dristat sig till att istället för en ökning föreslå en minskning av partistödet. Sådana fasoner visade sig ha en hälsosamt mobiliserande effekt på partierna som i total enighet och utan dröjsmål beslutade att höja anslaget till partierna.
Oppositionsledaren anförde synpunkten att sådant är bestämt före mandatperioden och kan inte ändras nu. Kanske ett tips till de fackliga företrädarna inför kommande förhandlingar om övertalighet.
Majoritetsledaren klämde i med att demokratin måste få kosta. Man brukar säga så. Men nu behövs det mer än politiska partier och politiker för att konstituera en demokrati. Bland annat själva grunden för demokratin; de röstberättigade medborgarna. Utan vilka ingen demokrati kan finnas! Och medborgarna i Motala skulle nog uppskatta om den politiska verksamheten kunde lämna sitt bidrag till minskningen av kommunens kostnader.
Kaj Persson