Den 31 oktober uppmärksammar vi 500-årsminnet av reformationen, när påve Franciskus kommer till Sverige och Lund. Kanske undrar någon då: varför kommer påven för att uppmärksamma reformationen? Var inte reformationen riktad just mot påven och den katolska kyrkan? Spikade inte Martin Luther upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg år 1517 i protest mot avlatshandeln? Är det verkligen något påven vill uppmärksamma tillsammans med lutheraner – och varför i så fall just i Lund?
Mycket har hänt i relationen mellan lutheraner och katoliker under de senaste 50 åren – mer än många har klart för sig. Öppenheten har ökat mellan våra kyrkotraditioner, och många samtal har förts med ambitionen att hitta vad som förenar oss snarare än vad som skiljer oss.
På detta sätt har vi kunnat avlägsna oss från den ofruktbara attityden av ”vi har rätt – ni har fel” som tyvärr präglat mycket av relationerna mellan lutheraner och katoliker under 1500-1900-talen. Nu går vi mot en ny tid – från konflikt till gemenskap.
Det finns en luthersk–romersk-katolsk enhetskommission som ägnat många år åt att hitta en gemensam väg framåt, och vars rapport heter just ”Från konflikt till gemenskap” . Man beskriver där gemensamt reformationens historia, analyserar tvistefrågorna och pekar ut de meningsskiljaktigheter som anses överbryggade tack vare dialog och ömsesidig förståelse. Den tar även upp ämnen som kräver vidare diskussion mellan lutheraner och katoliker: främst bland dessa är förståelsen för kyrkan, prästämbetet och nattvarden.
Det är i ljuset av denna nya gemenskap man får förstå påvens närvaro i Lund. Istället för att som tidigare kritisera varandra, samlas lutheraner och katoliker på högsta nivå för att tillsammans uppmärksamma vårt gemensamma kristna arv och titta framåt och på vårt uppdrag i världen.
Inledningen av firandet kommer att äga rum i Lund, eftersom det var där Lutherska världsförbundet grundades 1947. Det är också Lutherska världsförbundet och katolska kyrkan som står som gemensamma inbjudare. Mötet kommer att ledas av LVF:s generalsekreterare Martin Junge, LVFs ordförande biskop Munib Younan och påven Franciskus.
Mötet blir en chans att visa upp ett gemensamt kristet förhållningssätt, med tre saker i fokus: Tacksägelse och tacksamhet för Guds ord och för de gåvor katoliker och lutheraner ser hos varandra, ånger för den strid och splittring som funnits i 500 år, och vittnesbörd om Gud.
Det kristna budskapet är ett budskap om hopp. Påven Franciskus själv gör mycket för att sprida det hoppet, och det är en stor glädje att vi nu kan fira tillsammans – i hopp inför framtiden.