Maria och Josef var med Jesu födelse, inte bara med om något nytt, utan även om något ovanligt. Detta unga par hade säkerligen inte kunnat föreställa sig att födseln av det barn som en ängel hade berättat om skulle ske under de omständigheter som julevangeliet skildrar. I ett stall med Josef som barnmorska. Eller att framstående vise män från fjärran länder skulle möta dem på denna enkla plats och överräcka dyrbara gåvor. Den första julen var med andra ord full av överraskningar.
Som pastorer kan vi inte låta bli att tänka på just detta när vi nu gör oss redo för en mycket annorlunda jul. Men vi tror att julens budskap kan ge tröst i denna tid av oro.
Historien bakom ”Stilla natt”, en av svenska folkets mest älskade julpsalmer, visar just på hur tröst- och hoppgivande julevangeliet har varit under tidigare kriser.
När Joseph Mohr skrev julpsalmens text för drygt 200 år sedan var det kris och krig i Europa. Även för Sverige som med Napoleonkrigen upplevde det sista kriget innan vår långa fredsepok. Då var det en tid av politiska omvälvningar, ekonomiska svårigheter och hungersnöd. Med denna bakgrund är det förståeligt att ”Stilla natt” sågs som en tröstsång för ett traumatiserat folk.
Numera framförs denna julpsalm världen över på mer än 300 språk och dialekter. Av de ursprungliga sex verserna sjungs endast tre, men i år ska vi kanske påminna oss om slutklämmen i den femte versen: ”Hela världen lovades skydd.”
Kanske känns denna strof avlägsen när coronapandemin fortfarande håller världen i ett hårt grepp, men som kristna företrädare tror vi att mörkret ska fly och dagen gry. Detta är det hopp som bär oss. Samtidigt har den kristna tron aldrig handlat om enbart mig, utan våra handlingar riktar sig till dig. Som kyrka längtar vi efter att kunna möta människors andliga, själsliga och fysiska behov. I normala fall gör vi det genom gudstjänster, gemenskapsträffar för seniorer, barn- och ungdomsverksamheter, öppen förskola, språkcafé för nyanlända och soppkök för hemlösa. Detta är uppskattade verksamheter som både engagerar och hjälper många. Det är en del av vårt uppdrag som kyrka.
Nu har vi i största mån omorganiserat oss. Vi ställer inte in utan försöker ställa om och ännu mer att ställa upp. Därför kan exempelvis Pingstkyrkan i Avesta fortfarande dela ut i snitt 85 matkassar varje vecka till behövande som finns i församlingens nätverk. På samma sätt har Pingstkyrkan i Motala valt att låta sina pastorer arbeta som volontärer en dag i veckan på RIA – Hela människan, och "Matkällan". Dit kommer ett åttiotal personer regelbundet och får mat och hygienartiklar efter behov och önskemål. Det är fantastiskt verksamhet som möjliggörs av personal och volontärer från olika kyrkor i Motala och generösa livsmedelsbutiker och skolkök som bidrar med varor.
Vi vill också uppmana oss alla som enskilda individer att göra något extra för fem personer utanför vår egen närmsta krets.
Den första julen blev ett oförglömligt minne. På samma sätt kommer detta år vara något vi länge kommer att tala om. Låt oss tillsammans göra julen 2020 till ett så ljust minne som möjligt. Och låt oss hoppas att julpsalmens ord besannas: ”Nu begynner vårt jubelår!”