Debatt: LAS-trollet och de tre anställda Bruse

Den handlar om ett troll, som vi kan kalla LAS-trollet, och om tre personer på den svenska arbetsmarknaden (egentligen är det långt fler, men siffran tre är viktig i sagor). Som av en händelse heter alla tre Bruse. 

De tre anställda Bruse var också senast anställda. Personalantalet på företaget hade länge varit samma och det var ännu längre sedan vinsterna i företaget medgav några ytterligare tjänster. Alla Bruse var drivna och hade många idéer men de som varit längre på arbetsplatsen var snabba med att stoppa dessa för att inte själva se dåliga ut. Dagen då den första Bruse fick besked om varsel kom fortare än någon av dem annat. Med bestämda steg gick Bruse över bron för att själv prata med ledningen. LAS-trollet hörde detta på lång väg och ropade ”Vem är det som...”

Vänta lite nu! Verkligheten överträffar här sagan. Det vi här har kallat LAS-trollet är ihärdigt och uppfattas ibland av både anställda och företagare som ett hot, men januariöverenskommelsen gav hopp till alla mindre företag om att det skulle bli både enklare och mindre kostsamt att säga upp rätt anställda. För lagen om anställningsskydd måste vara en balansakt – dels en skyddslag som ger den anställde trygghet och rättigheter, dels undvika att bli ett hinder för de mindre företagen att anställa och växa.

Av de viktiga reformer som av flera benämnts århundradets viktigaste bidde det en tummetott. Företagen får nu undanta ytterligare en anställd (3 mot tidigare 2) från turordningen vid arbetsbrist. Företag med kollektivavtal gynnas konsekvent framför de som inte har det. Det är viktigt att då komma ihåg att det är de små växande företagen med stort behov av att anställa och minst möjlighet att tåla en felanställning sällan har kollektivavtal. 

Därtill förändras saklig-grund-begreppet till ”sakliga skäl” och då avses att det ska bli lättare att säga upp personer på grund av personliga skäl. Samtidigt betalar arbetsgivarna ett högt pris när den för många arbetsgivare oumbärliga anställningsformen ”allmän visstid” förändras till ”särskild visstid”. Tiden för när ett företag kan använda särskild visstid halveras till 12 månader. 

Parternas uppgörelse kommer att kosta. I innehållet finns höjda skadestånd och regler om ersättning till uthyrda som inte erbjuds arbete hos kundföretaget efter en viss tid. Införandet av andra förslag så som omställningsmöjligheter och kompetensinsatser är visserligen något som företagen efterfrågar men LAS blir varken billigare eller mer modern och flexibel med detta.

I Östergötland bidrar de privata företagen med över i genomsnitt 26 procent av kommunernas skatteintäkter. De företagen behöver en LAS som möter deras behov lika mycket som de anställdas. De behöver också en mer förstående kommun, ett enklare sätt att kunna bidra i kommunala upphandlingar och mindre administrativa bördor. 

Parterna i överenskommelsen har nu när sagan går mot sitt slut sannolikt lyckats med det omöjliga: att rigga ett system där staten betalar och parterna dikterar hur. Kommer politikerna återigen svika de små företagen, särskilt de utan kollektivavtal, och belasta dem med högre kostnader och mindre flexibilitet? Hoppet om en förändrad och mer flexibel arbetsrätt är då grusad. Sverige är helt beroende av småföretagen som trots alla hinder på vägen har skapat 80% av alla nya jobb sedan 1990. Ska verkligen politiska låsningar få diktera deras villkor?