Hur vill vi att framtiden ska se ut? Vilken framtid vill vi ge till vår nästa generation?
Det är dags att vi börja tänka i nya och mer moderna vanor. Vi kan inte längre enbart förlita oss till BNP utan vi måste även börja titta på mellanmänsklig tillit, kemikalieanvändning, bullerproblem, vatten- och luftkvalitet.
Vi kan inte räkna med evig tillväxt. Redan idag har ett antal kommuner i Sverige ”bakväxt”. Alla kommuner har tillväxtplaner, men nästan ingen kommun planerar för hur den på bästa sätt ska trygga invånarnas framtida välfärd om tillväxten av något skäl uteblir.
Rent principiellt kan ett land tömma sina oljekällor, köra slut på sin maskinpark, låta arbetskraften slita ut sig och få en jättehög BNP under en massa år. Sen så står man där och har inget att leva av, man har alltså konsumerat upp sitt kapital.
Tillsammans med näringslivet måste vi börja titta på ekonomins långsiktiga hållbarhet, sociala och ekologiska aspekter.
Nu är det dags att arbeta fram indikatorer för livskvalitet som omfattar allt från mellanmänsklig tillit, självskattad allmän hälsa, närhet till skyddad natur och luftkvalitet till arbetsproduktivitet, medelarbetstid och hushållens skuldsättning. För samtidigt som BNP ökar kan miljöproblem uppstå, skolresultat försämras och den psykiska ohälsan öka.
Vi saknar dessutom heltäckande kunskaper om klimatsystemet, men den förstärkta växthuseffekten och den globala uppvärmningen är ett faktum. Våra utsläpp rubbar naturens balans idag, och ännu mer i framtiden. Sedan industrialismens början har mängden koldioxid i atmosfären ökat markant. Våra hav har blivit varmare och surare vilket är skadligt för fisk, korallrev och marina ekosystem. FN:s klimatforskning visar även tydligt att vi inte bara behöver nå nollutsläpp globalt detta sekel utan även åstadkomma negativa utsläpp – att växthusgaser tas bort från atmosfären – på ett hållbart sätt framöver för att nå de klimatmål världen har enats om.