Vad gäller planerna på nybyggnation vid Kärsby-Djurkälla vill jag lämna en kraftfull protest.
Jag skriver detta ur min personliga synvinkel, utan juridik eller lagar som stödpunkter, bara utifrån vanliga mänskliga känslor.
Vi föds, och växer upp. Skola, jobb, pension och till sist skall via alla dö, trots att alla vill skjuta på detta så länge som möjligt. I ungdomen vill man gärna vara bäst och snabbast, senare ha ett bra jobb som man är stolt över, kanske familj, hus och bil. En jakt på en ekonomisk trygghet och erkännande av omgivningen, man blir någon som respekteras i samhället.
Vid 50 år står man mitt i livet men man upptäcker att man är äldre, lite tröttare, inte lika snabb som vid 20 års ålder. Dock något förståndigare, man ser när solen går upp och ner varje dag och noterar att det är livet som passerar.
Jag har begåvats med sjukdomen MS vid 22 års ålder. Ledsamt givetvis, men det är också en gåva att upptäcka vad livet kan ge vid varje tillfälle och dag. En bra start är att uppleva vad varje andetag ger oss, om man andas riktigt och koncentrerat kan man upptäcka vilken kraft man får.
Just att komma till Kärsby och bara vara och andas, att känna in naturens kraft och känna tystnaden, lugnet som naturen ger oss via stillheten. Att bara vara vid Kärsbyån, se på ädelfisk som harr liggande motströms i ån. Eller stranden med sin fina sand från inlandsisens tider. Vattnet i Vättern är så rent att det kan drickas direkt och med ett siktdjup på 16–18 m.
Allt detta av Moder jord. Denna gåva måste sparas till barn och barnbarn, det får inte byggas bort med oljud och avgaser detta måste sparas, för det går inte att återskapa.
Ett besök i skogen intill, höra tallarnas sång i vinden eller på hösten plocka blåbär, lingon eller svamp. Man kan bara sitta i mossan och finnas till och tanka livsenergi.
Plötsligt flyger en liten fågel förbi eller så kanske Mickel räv springer förbi, denna sagomiljö, lik John Bauers, måste sparas.
I helgerna är det flera hundra från Bråstorp med omnejd som kommer förbi och tankar energi.
Denna juvel måste sparas i ursprungligt skick. Motala måste sansa sig i detta fallet. Göteborg har Slottsskogen, Stockholm Djurgården med Waldemarsudde, Motala har underbara Kärsby.
Yta att bygga bostäder på måste finnas någon annanstans i kommunen. Att kommunen vill få in pengar i kassan förstår jag, men bästa investeringen i detta fall är att vårda och spara Kärsby som kommer att hålla länge och bara bli mer värdefullt för alla människor.
Jag är inte medlem i något politiskt parti, bara vanlig människa.
Jan Arud