Jag läser artikeln av regionrådet Julie Tran (c) i MVT (2/7) och den därpå följande debatten – inte minst artikeln från Allianspartierna i Motala kommun (17/7) - och försöker förstå. Hur kan man komma till så diametralt skilda slutsatser?
Jag är inte ens skriven i kommunen och borde kanske inte lägga mig i. Men jag har ett engagemang - med uppväxt och fortsatt närvaro med hus och gård och själ och hjärta i landsbygden runt Motala - och särskilt det som en gång var Godegårds kommun.
Det är i sig inget argument för att tågen ska stanna i Godegård. Och det är lätt att stå vid sargen och hojta – en bra och kritisk fråga är därför hur jag skulle ha resonerat om jag själv var regionråd med det helhetsansvar det innebär?
Så jag läser argumenten emot ett tågstopp och funderar på om det handlar om att kunna men inte vilja - eller vilja men inte kunna?
Det sistnämnda får man respektera. Ändå känns det lite fyrkantigt - i alla fall om man ska ha ”Målbild 2040 för Region Östergötlands engagemang i regional tågtrafik” som enda rättesnöre. För då krävs ju 4.000 invånare för att kvalificera som ort för regional pendeltågstrafik (30-minuters-trafik). Samt en ”ny station” för ”tiotals miljoner kronor”.
Och nej, då funkar det inte för Godegård. Vill man inte så går det inte. Då kan vi lägga ner projektet. Det där går ju inte att "tratta" ner i region-mallen. Fast med samma synsätt borde väl egentligen inte heller skolan i Godegård ha öppnats på nytt. Tveksamt om Trafikverket ens skulle ha lagt pengar på att asfaltera om vägen till Godegård – med bara ”200 invånare”.
Men så svårt kan det ju inte vara.
Av debattartikeln från Allianspartierna i kommunen (och när jag försöker samla information i övrigt) framträder en annan bild – som vad jag förstår samtliga partier i kommunen står bakom. Då handlar det om ett två minuters tågstopp. På södra Sveriges längsta tågsträcka utan stopp. I ett upptagningsområde med - inte 200 - utan 7 000 personer med Godegård som närmaste tågstopp.
Inte någon 30-minuters-trafik, utan just ett tågstopp, i första hand med befintlig tågtrafik. Inte någon ”ny station”. Möjligen en plattform att kliva på och av från. Några gånger om dagen. För att möjliggöra en resa som tar 11 istället för 40 minuter med buss. Kan det verkligen kosta ”tiotals miljoner” att få till?
För vilken tidsvinst! Det som gör att man beslutar att bo kvar eller flytta till Godegård. Elva minuter är i min vardag ungefär som fem tunnelbanestationer i Stockholm. Fast där kommer ett nytt tåg var tredje minut.
Det är Trafik- och Samhällsplaneringsnämnden i Region Östergötland som är så kallad ”regional kollektivtrafikmyndighet” och som därmed har att fatta "beslut om allmän trafikplikt inom länet", det vill säga beställa trafiken. Och det måste samordnas med Region Örebro. Och jag är inte naiv utan jag fattar att ett beslut om tågstopp förutsätter administrativa, juridiska och ekonomiska processer. De kan vara svåröverkomliga – särskilt om de inte passar in i fyrkantsmallen för ”Målbild 2040”. Men hinder är till för att övervinnas – om man vidgar perspektiven och helhetsbilden, ungefär som Motala kommun gjorde med skolan i Godegård.
Det är klart att det måste gå att få till ett tågstopp i Godegård i en ekonomiskt småskalig, praktisk, flexibel och lokalanpassad version.
Om man bara vill.