Den 26-28/5 håller Miljöpartiet kongress igen. I år tar evenemanget plats i Linköping. Så nära och bra för en östgöte. Vilka funderingar väcks då inför en kongress? Vad kommer vi att prata om den här gången? Vilka kommer rubrikerna att bli?
Den här kongressen, liksom den förra, kantas av domedagspredikningar och oenighet. Hur kan vi, som är ett i grunden pacifistiskt parti ha så svårt att hålla ordning på begreppen och hålla sams.
Det är ett faktum, om än ett tråkigt sådant, att partiets opinionsläge kraftigt har försämrats. Att det skulle gå lite upp och ned var nog alla beredda på, det är priset man får betala för att vara med och ta ansvar i regeringsställning, men att det skulle se såhär eländigt ut kunde ingen av oss föreställa sig när vi klev in i Rosenbad.
Jag fick frågan inför förra årets kongress hur vi skulle hantera raset då. Den frågan ser ut att vara ännu mer aktuell i år. Jag hoppas den här kongressen leder till en nytändning för partiet. Jag hoppas våra samtal kommer att vara konstruktiva och framåtsyftande. Jag skulle så gärna önska att alla de bra saker vi varit med och gjort i regeringsställning kunde lyftas fram ordentligt och få hamna i fokus, i stället för de områden där vi inte lyckats driva igenom vår politik. För det är just det. Vi har inte lyckats driva igenom vår politik, vi har inte förändrat vår politik, bara inte lyckats driva igenom den.
Jag vill hoppas att alla våra genombrott i miljöpolitiken kunde lyfta oss från årets bottennoteringar till en mer rimlig nivå. Ett parti, som har miljö och klimat som sina karaktärsfrågor, borde i tider av klimatångest vara ett parti med mycket starkt stöd runt om i landet.
Men hur bär vi oss åt för att förmedla allt bra vi faktiskt gjort, och gör. Hur lyckas alla de gröna kommunalråd vi har runt om i Sverige, nå ut till en bredare allmänhet med allt bra de gör i sina kommuner, hela tiden? Hur gör landets alla gröna regionråd för att visa upp allt fantastiskt arbete som varje dag ”gnetas” fram, i förhandlingar, i kompromisser, varje dag.
Det är i den kommunikationen, det är när vi lyckas förmedla vad vi hela tiden gör, i alla de små landvinningar vi faktiskt gör hela tiden, det är där vi kan vinna.
Miljöpartiet behövs och gör skillnad. Vi måste bara lära oss att visa det.