"Göran Sarring missförstår SD"

SD svarar här Göran Sarring i debatten om partiets kulturpolitik.

Aron Emilsson, kulturpolitisk talesperson för Sverigedemokraterna..

Aron Emilsson, kulturpolitisk talesperson för Sverigedemokraterna..

Foto: Jessica Gow/TT

Debatt2016-11-30 18:47
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Göran Sarring visar i sin debattartikel att han förstår att det kulturpolitiska området är viktigt för Sverigedemokraterna. Dessvärre tycks han missförstå eller avsiktligt förvrida innebörden av vår kulturpolitik.

Han får vår åttaprocentiga sänkning av anslaget för ersättningar och bidrag till konstnärer och vår fördjupade förståelse av kulturbegreppet till att vi har de hemskaste av intentioner.

Sarring menar att vi inte inbegriper den estetiska definitionen i kulturbegreppet, det vill säga litteratur, film, scenkonst, bildkonst, musik. Han menar att vi i stället enbart riktat in oss på seder, bruk och traditioner. För det första visar våra satsningar att så inte är fallet. För det andra handlar kultur i en vidare mening om kommunikation, vår förmåga att förstå varandra.

Alla exempel ovan, från litteratur till traditioner handlar om kommunikation. Den svenska kulturen, som det svenska språket är en del av, är det språk vi använder i vår samhällssamverkan. Det är anledningen till att Sverigedemokraterna vill använda kulturen för integration, för att smörja förbindelsen mellan stad och land, och mellan det svenska folket och de som nyligen bosatt sig i Sverige.

Vidare hävdar Göran Sarring att vi stryper anslagen till Etnografiska Museet, Östasiatiska Museet, och Medelhavsmuseet. Det gör vi inte, vilket man kan läsa i vår utgiftsområdesmotion (http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/utgiftsomrade-17-kultur-medier-trossamfund-och_H4022212/html).

Inte heller stryper vi ­anslaget till Moderna ­Museet. Dramaten har en ansträngd ekonomisk ­situation och därför höjer vi anslaget till dem. Sarrings argumentation blir svag när han måste ljuga för att komma fram till sina slutsatser, det är ohederligt helt enkelt.

Sverigedemokraterna är mycket oroade över den politisering vi ser av våra kulturinstitutioner. Allt fler talar om representationstillsättning av tjänster. Vi tror inte att förmåga eller åsikter sitter i en persons kön, hudfärg eller sexuella läggning. De som ska leda verksamheterna på våra kulturinstitutioner ska självklart tillsättas efter kompetens, på så vis avvisar vi rasistiska och sexistiska föreställningar om att kön eller hudfärg ska vara en faktor för anställning.

Principiellt anser vi att samtidskonsten i högre utsträckning bör uppmuntras att stå på egna ben, och partiet föreslår satsningar som underlättar för samtidskonstnärer att göra just det.

Vi riktar flera kultursatsningar mot det som många svenskar vill uppleva inom kulturområdet. För oss handlar det om att värna om skattebetalarnas pengar och i den mån det går att använda medel till det som medborgare efterfrågar, så är det bra och något i högsta grad demokratiskt.

SD-skribenterna är: Aron Emilsson kulturpolitisk talesperson och ledamot i Kulturutskottet, Angelika Bengtsson ledamot i Kulturutskottet, Cassandra Sundin och Sara-Lena Bjälkö ersättare i Kulturutskottet.

Göran Sarring svarar direkt i faktarutan här intill.

Göran Sarring svarar direkt:

Nej då, jag ljuger inte, men jag läser innantill och ­lägger ihop två och två.

Visst: i SD:s budget­motion för 2017 står det att ”stödet till statens Världskulturmuseer minskas med 15 miljoner kronor som ett första steg i avvecklandet av det statliga stödet till Världskulturmuseet i Göte­borg”. Jag läser också att ”till skillnad från tidigare” så yrkar ni inte på något sänkt anslag till Moderna Museet.

Men naturligtvis måste man läsa litet mer än den aktuellaste budgetmotionen för att få grepp om vad ni vill – kulturpolitiskt program och partiprogram till exempel. Då står det alldeles klart att en grundprincip för SD:s kulturpolitik är att ”uppenbart samhällssplittrande mångkulturalistiska verksamheter ska inte längre få statligt stöd” och att utgångspunkten är att ”den gemensamma svenska kulturen är betydligt äldre än mångkulturen”. Smaka på den formuleringen.

Kort sagt: om man ska kunna se vad SD:s kultur­politik innebär, så måste man låta alla vackra ord ­genomlysas av begrepp som ”den svenska nationen”, som inte är detsamma som den svenska staten – och alltså inte har med med­borgarskap att göra. Eller ”den gemensamma ­svenska kulturen”, där unkna ­nationalistiska värderingar ­ligger och bubblar, och ganska ofta kommer upp till ytan.

Göran Sarring