Gåtan väntar på lösning

Diabetes. För de flesta går det trots allt bra, men inte för alla, skriver Johnny Ludvigsson.

Diabetes. För de flesta går det trots allt bra, men inte för alla, skriver Johnny Ludvigsson.

Foto: Hasse Holmberg

Debatt2016-12-17 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Rekord i välgörenhet! 7 miljarder skänker svenskarna. En tusendel (!) går till Barndiabetesfonden. Jo visst, det går ju bra för de allra flesta barn som får diabetes, den vanligaste livshotande obotliga sjukdomen som drabbar barn och ungdomar. De har inget ”normalt liv” men de kan ha ett långt, spännande, lyckligt liv. Men inte alla. Jag ska inte måla fan på väggen, bara säga lite sanning.

Erik var 13 år då han fick typ 1-diabetes. Klasskamrat till en av våra pojkar. Skötte sin diabetes perfekt. Läste på universitet. Föräldrarna ringde varje morgon. En dag svarade han inte. Låg död på golvet, 27 år gammal.

Varför Anna,17 år, låg död i sängen på julafton vet jag inte. Men jag vet varför Anders, som fick diabetes vid 1 års ålder, dog när han var 20. Skrev ett brev: Nu räcker det.

Annat var det med Edvin. Han lämnade min mottagning vid 19 års ålder, men jag såg honom ibland på sjukhuset. Vid 25 gick han bredbent. ”Bomull under fötterna” (tappat känseln). Sen höll han en hand på ledsagares axel. Tappat synen. Sen åkte han rullstol. Båda benen amputerade vid låren. Vid 34 års ålder begravdes han. ”Han hade väl inte skött sig?”

Inte vet jag om Irene hade ”skött sig”. Hon satt också i rullstol innan hon dog vid 26 års ålder. Men jag minns när hon fick diabetes 8 månader gammal. Symtom 3 dagar, sen medvetslös. Den gången överlevde hon. Men inte sen.

Men ”skött sig” hade nog 13-åringen gjort (vid annat sjukhus) som låg död i sängen. Hade gett sig extrados med insulinpumpen för han ville blodsockret skulle bli perfekt. Dosen blev för stor. Det går bra för de flesta, men inte för alla.

Att dödligheten i Sverige hos diabetespatienter med bra blodsockerbalans var dubblerad, och för dem med för höga blodsockervärden under lång tid 6–8 gånger ökad, väckte bestörtning. När man i ett radioinslag sa att diabetes hos barn och ungdomar ibland medför svåra komplikationer och risk för död i ung vuxen ålder, så väckte det ett ramaskri. Så fick man inte säga. Det ansågs slå undan fötterna på framtidstron: Du får ju ett ”normalt liv” (trots injektioner, blodprover, tider, kostregler varenda dag, år efter år … resten av livet).

Barncancerfonden fick 2015 in 338 miljoner. Jättebra! Bot 80 procent. Barndiabetesfonden 12 miljoner, i år mindre (!). Typ 1-diabetes: Bot 0 procent. Mycket vanligare. Orsak en gåta. Ingens fel. Vem som helst kan drabbas, även vuxna (finns 40 000–50 000), när som helst. I Sverige vanligast i världen näst Finland. Cirka 8 000 barn med daglig livsuppehållande intensiv vård. Värt en tusendel av gåvorna? Kanske 50 kronor per julgran, eller 50 kronor per julpapper, eller 250 000 kronor i företagets julgåva … kan gå till Barndiabetesfonden? Ibland? Eller en tjuga av dig och mig?

Snart borde väl någon kunna botas? Men framgångsrik forskning kostar pengar.

Läs mer om