Efter att ha följt debatten om fritidsbanken i MVT och i sociala medier, inte minst inlägget från Jan Andersson (SD) 19/2, så skulle jag ge min syn på fritidsbanken och dela några erfarenheter.
Fritidsbanken är som ett bibliotek fast med sport- och fritidsprylar. Här kan man låna skidor, skridskor, inlines med mera. På kort tid har antalet fritidsbanker gått från en enskild till närmare 100 i hela landet med över 100 000 utlånade artiklar sedan starten. Man kan dra paralleller till kommunbibliotekens framväxt. Genom dem ökade människors tillgång till kultur och kunskap. På samma sätt vill fritidsbanken bidra till att ge människor tillgång till lek och fritid genom motion och hälsa. Fritidsbankskonceptet har tre viktiga regler: alla får låna, allt är gratis, fokus på miljö.
Tanken är att göra det så enkelt som möjligt. De flesta artiklarna är skänkta. Det är bättre att låna skridskor de gånger du behöver, då sparar du både på miljön och din egen plånbok. Den som vill låna saker på fritidsbanken fyller i en talong med namn och mobilnummer. Svårare än så är det inte.
Fritidsbanken vänder sig till alla, barn som vuxna. Jan Andersson skriver att de flesta idrottsföreningar idag har material att låna ut. Några idrottsföreningar har det, men långtifrån alla. Att ta del av detta material kräver ju också att man vet vilka föreningar som finns och har sin verksamhet. Ett stort steg för dem som idag inte har kontakt med föreningslivet.
Att samla ett brett utbud av idrotts- och fritidsprylar under ett och samma tak lockar besökare att prova olika former av aktiviteter och på ett enkelt och kostnadsfritt sätt lockas till rörelse och aktivitet. Ofta fungerar också den lokala fritidsbanken som en mötesplats mellan intresserade deltagare och föreningar, där föreningar ges möjlighet att visa och berätta om sina aktiviteter.
Ett annat argument som hörts i debatten är att fritidsbanken skulle konkurrera med den lokala sporthandeln. Erfarenheter från andra fritidsbanker runt om i landet har tvärtom visat att fritidsbanken genom att locka till rörelse genererar nya kunder till sporthandeln.
Östergötlands idrottsförbund har sedan drygt ett år tillbaka med framgång drivit fritidsbanken, Klockaretorpet Norrköping tillsammans med Norrköpings kommun, Hyresbostäder och Norrköpings Idrottsförbund. Många av skolarna i Norrköping lånar till exempel en klassuppsättning skridskor för att alla barn ska ha möjlighet att få prova något nytt under idrottstimmarna.
Så här i sportlovstider är utlånen många och hyllorna börjar bli tomma när skridskor, bollar och annan utrustning tas i bruk.
Min klara övertygelse är att det för många av besökarna ger upplevelser av rörelseglädje som stimulerar ett långt och friskt liv i aktivitet. Idag når bara 22 procent av flickorna och 44 procent av pojkarna (10–15 år) den dagliga rekommendationen för fysisk aktivitet. Så ja, Jan Andersson, det är bråttom!
Jan Andersson och alla andra är välkomna att besöka fritidsbanken i Klockaretorpet för att höra och se hur bra det fungerar!
Kristin Lönnqvist
distriktsidrottschef, Östergötlands idrottsförbund/SISU Idrottsutbildarna