Tyvärr är många, inklusive MVT:s ledare, snabba med att dra slutsatsen att det är något vi gör av ren hävd. Det kunde inte vara mer fel. Om det är några som okritiskt följer en ideologisk linje så är det borgerligheten, som trots massiva bevis på marknadsskolans negativa effekter ändå väljer att välkomna dem med öppna armar.

Det allra viktigaste vid beslut som rör barn är att beakta barnperspektivet. I förvaltningens redogörelse framgår det att en möjlig konsekvens av Kunskapsskolans etablering är att elever med olika bakgrund och förutsättningar möts i lägre utsträckning. Det här anser vi borde väga betydligt tyngre än det ”bredare utbud vid val av skola” som etableringen skulle kunna innebära. Ett val som knappast ens är barnens utan snarare föräldrarnas. Och ett val som inte finns i praktiken för den som inte bor på gångavstånd utan måste lösa skolskjuts på egen hand.

Förvaltningen konstaterar också att en etablering kommer att kosta på. Bildningsnämnden, som redan nu dras med ett större underskott, behöver vara beredda på att spara in på annan verksamhet, runt 10 miljoner, för att täcka de kostnader som omställningsprocessen vid en ny etablering innebär. Och, icke att förglömma: om Kunskapsskolan efter omställningen när läget stabiliseras konstaterar att vinsten inte är tillräckligt hög och väljer att lägga ner skolan, då behöver ändå Motala kommun lösa plats för 400 elever på kommunens skolor. Precis som i fallet med Fria Intermilia.

Någon vinst för kommunen lär det alltså knappast bli, tvärtom. Detsamma gäller för eleverna. De enda som vinner på detta är aktieägarna i Kunskapsskolan, och den styrande minoriteten som med stöd av SD vill skjuta på de nödvändiga investeringar som behövs.

Så Vänsterpartiets ställning i frågan handlar inte om något inbyggt motstånd. Det handlar om att säkra barnens rätt till en trygg och stabil skolgång, att agera mot ökad skolsegregation och att skydda bildningsnämnden från drastiska nedskärningar framöver.