Svar på "Kärnverksamheten är viktigast för kommunen", 6/3.
Debattinlägget har mycket av karaktären ”när argumenten tryter höjs rösten”. Trots det vill jag bemöta några av Harriet Svenssons påståenden.
1. Investering kontra årlig kostnad. Harriet Svensson påstår att Motala kommun inte har ekonomi till att investera i en bandyhall och att hon som den ekonom hon är begriper att det som har betydelse är den årliga kostnaden, som följer av en investering. Eftersom jag har tagit del av väl genomarbetade kalkyler, som visar att ett väderskydd inte negativt påverkar kommunens driftsbudget, undrar jag på vilka grunder Harriet Svensson baserar sitt påstående.
2. Användandet av ispisten. Harriet Svensson synes anse att det är ointressant hur ispisten används när IFK:s representationslag inte tränar och spelar matcher. Det förstår jag inte. Fakta är ju att representationslaget endast utnyttjar cirka 10 procent av den tid, som ispisten kan disponeras. Under övrig disponibel tid kan skolor, allmänheten, IFK:s ungdomar och MAIF:s skrinnare använda ispisten. Detta görs också i stor utsträckning.
3. Väderskyddet är inte till för publiken. Ett väderskydd behövs för att möjlighet skall föreligga för allmänheten, skolor, IFK:s ungdomar och MAIF:s skrinnare att kunna åka skridskor oavsett väderlek dvs skydd mot regn och blåst( därav användningen av ordet väderskydd). Dessutom visar erfarenheterna från genomförda hallbyggen att ett väderskydd medför både kraftigt reducerade energikostnader och inbesparade personalkostnader.
Om man nu skall ändå vill diskutera vad som hänt med publiksiffrorna så har de faktiskt ökat under den gångna säsongen trots hård konkurrens från olika tv-kanaler och trots att miserabelt väder ibland skrämt bort publik från arenor utan väderskydd.
Harriet Svensson tar upp ishockey som ett exempel på en idrott där publiksiffrorna ökat. Jag tror knappast något ishockeylag, inte ens i Motala, spelar utan tak över huvudet. Vem minns inte hockeymatcher på 60-talet då regn och snö öste ner över rinken. Det var inte precis någon trängsel kring rinken på den tiden.
4. Rättigheter. Harriet Svensson anser att det inte är en rättighet att kunna åka skridskor eller spela fotboll. Slutsatsen av denna åsikt borde i så fall vara att en kommun inte borde skapa förutsättningar för att ungdomar och vuxna ska kunna utöva idrott. Konsekvensen blir då att många idrotter skulle bli omöjliga att bedriva. Tävlingsverksamhet, som innebär en stark drivkraft för att träna, skulle inte heller vara möjlig att bedriva. Som tur är det nog inte många som delar Harriet Svenssons åsikt utan i stället ser värdet av att både ungdomar och vuxna idrottar. Det är vad jag kallar ett folkhälsoperspektiv. Folkhälsoperspektivet är därför en viktig parameter, när man diskuterar idrottsanläggningar.
Dessutom är det ju faktiskt så att ett flertal rättigheter, som de definieras idag, de facto ej var rättigheter för till exempel 70 år sedan. De är det idag på grund av en allmän utveckling av samhället. Denna utveckling gäller också utövandet av olika sporter och därmed också idrottsplatser av olika slag.
Tiden står inte stilla.
5. Härskarteknik. Jag är förvånad över Harriet Svenssons anklagelse. Jag är medveten om att detta ord ibland används när man vill att åhöraren/läsaren ska bortse från sakliga argument. Jag anser att man skall hålla sig för god för sådana anklagelser och i stället försöka vara saklig i sin argumentation.
Jag avslutar med denna insändare denna debatt för min del.
Lars Johansson