Fåmansföretagare är inget skattefrälse

Fåmansföretagare förtjänar uppskattning genom rimliga möjligheter att få en god avkastning på sitt risktagande, anser Frida Boklund, Företagarna Östergötland.

Fåmansföretagare förtjänar uppskattning, anser debattören.

Fåmansföretagare förtjänar uppskattning, anser debattören.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Debatt2019-12-19 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Driver du en liten städfirma? Är du egenföretagande frisör? Eller har du ett åkeri med några anställda i en glesbygdskommun? Grattis till dig i så fall – du är nämligen del av ett skattefrälse! 

I alla fall är det så om man ska tro den före detta socialdemokratiska finansministern Erik Åsbrink, som i ett utspel tidigare i höst attackerade skattereglerna för fåmansföretagare, 3:12-reglerna, och pekade ut en avsevärt stor andel av Sveriges företagare som ett ”skattefrälse”. Liknande tongångar har hörts från finansminister Magdalena Andersson.

Bakgrunden till att 3:12-reglerna anses vara för generösa är att en del av överskottet i ett fåmansföretag kan delas ut till ägarna med 20 procents skattesats efter att bolaget betalat bolagsskatt om 21,4 procent, vilket i flera fall innebär en lägre skattesats jämfört med om samma överskott hade betalats som lön, och träffats av kommunalskatt, statlig inkomstskatt och (den snart borttagna) värnskatten.

Båda reglerna som styr beskattningen av delägare, förenklingsregeln och lönesummeregeln, ger i och för sig utrymme för utdelningar. Men det förutsätter att bolaget går med vinst, och det uttalade syftet från lagstiftarens sida är att det ska ge goda incitament till företagande. Förenklingsregeln är främst relevant för företag med få delägare och anställda. Att ha många anställda med höga löner ger ett större underlag för utdelning enligt lönesummeregeln. 

På så sätt fungerar den senare som ett incitament för växande, ägarledda företag med hög lönsamhet – sådana företag där jobb skapas, och som Sverige behöver fler av. Det förstod Socialdemokraterna i mitten av 2000-talet när de sänkte skattesatsen i 3:12-reglerna till 20 procent. 

I diskussionen om 3:12-reglerna måste man också komma ihåg att företagare har gjort betydande investeringar i sin verksamhet, ofta med stor privatekonomisk risk, och gjort avkall på sådant som lönearbetare tar för givet i form av pensionsinsättningar och möjlighet till sjukfrånvaro. 

Så är fåmansföretagare ett skattefrälse? Nej. Är fåmansföretagare förtjänta av stor uppskattning? Ja, och detta genom något så enkelt som rimliga möjligheter att få en god avkastning på investeringar och risktagande. 

Frida Boklund, regionchef Företagarna Östergötland