Den 8 februari debatterades interpellation 2023/24:439 av Riksdagsman Johan Andersson (S) stÀlld till StadsrÄdet Anders Carlson (Kd), vilket gÀllde frÄgan om statsrÄdet var beredd att sÀtta tidsgrÀnser för överklagandeprocessen för att pÄ sÄ sÀtt underlÀtta för etableringar av nya anlÀggningar.
SkÀlet till interpellationen angav Johan Andersson vara att Lalandia a/s den 21 januari meddelat att de beslutat avbryta sina etableringsplaner i Motala och inte förlÀnga det markavtal som gÄtt ut, med hÀnvisning i huvudsak till för lÄnga handlÀggningstider. I interpellationsdebatten anges den lÄnga processen med överklaganden som en del av grundproblemen. Orsaken till de mÄnga överklaganden som inkom togs inte upp i debatten.
Enligt vÄr uppfattning inom Naturskyddsföreningen i Motala ligger den huvudsakliga förklaringen till den mycket lÄnga rÀttshanteringen, i kommunens undermÄliga och ofullstÀndiga planering. En annan vÀsentlig förklaring till den lÄnga rÀttsprocessen Àr troligen att implementeringen av EU-lagstiftningen inte skett i tillrÀcklig omfattning. Detta Àr den huvudsakliga anledningen till att sakÀgarprövningen tog tvÄ Är, en alldeles för lÄng tid.
Har inte rÀttsvÀsendet klart för sig vem som fÄr överklaga, kan man heller inte förvÀnta sig att allmÀnheten har kunskapen om vilka som har rÀtt att överklaga. Brister i den statliga hanteringen att implementera EU-reglerna och informera detta vidare till medborgarna, Àr sannolikt en viktig delförklaring till det stora antalet överklaganden. NÀr vi ser till kommunens egna process i Lalandiaprojektet, noterar vi att det tog 2,5 Är, frÄn mitten av 2014 fram till december 2016, dÄ en avsiktsförklaring avseende Lalandias etablering i Motala presenterades för allmÀnheten.
I april 2017 presenterades ett markanvisningsavtal och köpeavtal. HĂ€r framkom det att Lalandia planerade en Aquadom till vilken en kommunal simhall skulle integreras samt uppförandet av 550 semesterbostĂ€der. Under 2017 och 2018 togs fem detaljplaner fram och dĂ€refter startade en lĂ„ng rĂ€ttsprocess. Av de fem detaljplanerna prövades fyra detaljplaner av mark- och miljödomstol, varav tre planer upphĂ€vdes enligt domslut. Ăverklaganden för den detaljplan dĂ€r badanlĂ€ggningen med simhall mm skulle anlĂ€ggas, fick avslag av mark- och miljödomstolen. Denna plan prövades av Mark- och miljööverdomstolen, som upphĂ€vde detaljplanen.
De tvĂ„ detaljplaner, som mark- och miljödomstolen i domslut upphĂ€vt, överklagades av kommunen till Markoch miljööverdomstolen. Ăven denna detaljplan upphĂ€vdes. Fyra av de fem detaljplanerna kommunen tagit fram och antagit upphĂ€vdes sĂ„ledes. I domarna framgĂ„r bland annat att planomrĂ„det omfattar strandskyddad mark, dĂ€r kommunen inte redovisat tillrĂ€ckliga skĂ€l för att upphĂ€va strandskyddet och att alternativa lokaliseringsförslag saknas.
Andra skÀl för avslagen och upphÀvda planer har varit att det inte gjorts tillrÀckliga utredningar bland annat betrÀffande artskydd och dÄ har sÀrskilt fridlysta fladdermöss angivits samt att kommunen inte har visat att den planerade markexploateringen inte riskerar att pÄverka den ekologiska funktionen. Vi kan Àven nÀmna att den femte detaljplanen aldrig prövades av domstolen dÄ sakÀgare inte kom in i tid med sin överklagan. RÀttsutfallet visar emellertid klart att det sannolikt Àr kommunen och dess planprocess, som Àr den egentliga orsaken till den lÄnga rÀttsprocessen.
De som överklagat har fÄtt rÀtt i domstolen och dÀrmed kan anses skyddat vÀrdefull mark frÄn exploatering mot gÀllande lagstiftning. TyvÀrr visar kommunen brister och okunskap i gÀllande rÀtt, vilket Äsamkar kommunen högre risk och onödiga kostnader som finansieras av skattemedel. Med ovanstÄende redogörelse vill vi visa att ett beslut, att sÀtta en tidsgrÀns för överklagandeprocessen eller minska kretsen sakÀgare med möjlighet att överklaga, Àr fel vÀg att gÄ. Dessutom skulle sÄdana ÄtgÀrder bryta mot vÄra rÀttsprinciper samt Àven inkrÀkta pÄ de mÀnskliga rÀttigheterna och demokratiska grundprinciperna.
Naturskyddsföreningen i Motala Styrelsen