Motala kommun, liksom de flesta andra kommuner, måste se över sina kostnader för att få en budget i balans. Hittills har Solidariskt Motala valt att rösta emot många av besparingsförslagen utan att ange alternativa lösningar. Tvärtom vill man behålla det mesta som det alltid har varit.
Då kan det vara intressant att se hur dåvarande majoriteten Socialdemokraterna och Vänsterpartiet agerade under åren 2003 och 2004 när man skulle reducera kostnaderna med närmare 100 miljoner kronor för att få budgeten i balans. Kommunens obalans i ekonomin var då självförvållad. S och V hade mist kontrollen över kostnadsutvecklingen.
Bildningsnämnden gick under 2003 med 20,8 miljoner kronor i underskott mot budgeten. Bland annat följande åtgärder vidtogs: minskad läromedelsbudget, indragning av en avgiftsfri månad i barnomsorgen, indragen frukost på fritidshemmet, allmänt sparbeting på fritidshemmen och sänkning av kompetensutvecklingsanslaget. Dessutom avvecklades Östra skolan, Mossenskolan och Lyckornaskolan. Detta på grund av sviktande elevunderlag och stora renoveringsbehov. Kommunen minskade även antalet anställda med 178 personer och höjde kommunalskatten med 50 öre per skattekrona under 2004.
Socialnämnden gick med 53 miljoner kronor i underskott under 2003 och 31,5 miljoner året därpå. Den stora strukturella förändringen var att 149 platser i traditionella former av äldreboende avvecklades under åren 2000-2003 och ersattes av drygt 200 trygghetsboenden.
Kostnaderna för försörjningsstödet var ett av de högsta i landet. Det minskade radikalt genom att kommunen satte motkrav för utbetalningar. Dessutom skulle samtliga dagcentraler avvecklas. Noterbart är att trots många kritiska synpunkter från revisorerna så fick nämnderna inga anmärkningar.
Under mandatperioden 2003-2006 var undertecknad oppositionsråd i Motala kommun. Vi resonerade som så i oppositionen att vi ställer oss bakom de besparingar som måste göras för att få ordning på kommunens ekonomi. För om vi i oppositionen skulle vinna valet 2006, vilket vi gjorde, så ville vi överta en kommun med ordning i ekonomin.
Om vi inte gillade besparingsförslag så kom vi med konstruktiva alternativ. Ett sådant var dagcentralerna. Istället för att avveckla dem föreslog vi att de skulle behållas, men till en lägre kostnad. Kommunen hyrde dagcentralerna av Bostadsstiftelsen Platen till en mycket hög kostnad. Hyrorna omförhandlades och restaurangerna lades ut på privata entreprenörer, eller som i Borensberg sköttes av en grupp pensionärer.
Dessa exempel visar att dåvarande majoriteten bestående av S och V inte drog sig för att vidta drastiska åtgärder för att få kommunens ekonomi i balans. De visar också att oppositionen tog ansvar.
Nu låter det annorlunda från den nuvarande oppositionen. Inga besparingsförslag är för små för att man ska föra långa debatter och rösta emot dem i kommunfullmäktige. Trots att man ibland har varit överens i nämnderna och Alliansen har visat kompromissvilja i kommunstyrelsen, så har man sedan en annan åsikt i fullmäktige. Förmodligen för att få braskande rubriker i media. Det är inte att ta ansvar som opposition att agera på detta sätt anser jag.
Solidariskt Motala har således svårt att hålla en fast linje genom beslutsprocessen och håller dessutom nu på att splittras. SD präglas av avhopp, uteslutning och instabilitet.
Det är inte bra för Motalas utveckling att vi har en så splittrad och otydlig opposition där man inte är beredd att ta sitt ansvar. Tvärtom i dessa tider där inget block har en tydlig majoritet i kommunen, där allt färre i arbetsför ålder ska sörja för allt fler äldre och arbetslösa, där skatteintäkterna kommer att minska till följd av coronaepidemin, är det viktigare än någonsin att inte endast Allians Motala, utan även oppositionen tar ansvar för Motala kommun.
Kjell Fransson (L), oppositionsråd 2003-2006