Replik på "Bättre politiskt ledarskap krävs från Alliansen" (26/10):
För två år sedan och med en månad kvar av åtta år av (S) och (MP)-styre, såg det ut så här: ”Oklar budgethantering, otydliga och bristfälliga resursfördelningssystem, avsaknad av gemensam grund kring siffror och stora brister i kontroll och kunskap. Åtgärder hade beslutats utan verkan. Pengar tillfördes i omgångar utan långsiktig effekt.” Detta var vad som redovisades ur ett tjänstemannaperspektiv.
Vi är inte är i mål på alla områden. Det tar tid, socialnämndens verksamhet är omfattande, med över en miljard kronor som ska omsättas i välfärd. Men tänk om (S) och (MP) för en gång skull vill erkänna det faktiska utgångsläget och det man överlämnade efter åtta år vid styret i kommunen. Ropen på ansvar och handlingskraft skallar tomma och är inte trovärdiga. Vilket ansvar togs under två mandatperioder, varför såg man inte alla brister och varför blev de inte åtgärdade?
Två områden som vi har stora kostnader i är försörjningsstöd och insatser för barn och unga. Visst man kan kritisera underskott mot budget, men vad är kritikernas medicin? Vi har fått överta statliga kostnader i och med förändringar inom såväl arbetsförmedling som försäkringskassan. Situationen på arbetsmarknaden i kombination med coronapandemin leder till ökade kostnader.
Vi ökar nu anslaget till den kommunala arbetsmarknadsenheten, för att möjliggöra för fler att komma ut i arbete och egenförsörjning. Det har väl knappast gått någon förbi att allt fler barn och unga far illa idag. Där tar vi ett stort ansvar. Och det innebär också ökade kostnader i dag, men det är en klok investering. Drogproblem och kriminalitet är det sämsta som kan hända våra barn. Jag vet att vi är överens i den frågan och låt oss också ta ett gemensamt ansvar.
Läste jag rätt? Så här skriver Elias (S) och Elias (MP) ”….personalen är vår viktigaste resurs men till skillnad från oss menar dem (Alliansen, min kommentar) att det inte alltid innebär att fler anställda är den rätta lösningen och att det är viktigare att utgå från verksamhetens behov.”
Alltså på ren svenska, Elias och Elias menar att målet är att fler anställda är den rätta lösningen och att behoven i verksamheten därmed är lösta. Hur tänker ni? Det stämmer att antalet årsarbetare inom äldreomsorgen minskar, det beror på att stöd och verktyg har sats in, för bättre prognoser och tydliga samband mellan bemanning, schemaläggning och ekonomi.
Vi blir alltså bättre på att ta vara på våra medarbetares kompetens och potential. Vår personal inom äldreomsorgen behövs både nu och i framtiden. Effektivisering på äldreområdet är inte ett hot utan skapar möjligheter för god omsorg även framöver. Ett tydligt exempel på det är digitala lösningar som trygghetskameror och nyckelfri dörröppning inom hemtjänsten. Detta frigör tid för omvårdnad och service till brukarna.
Som kommun måste vi vänja oss vid tanken på att arbeta nytt, smartare och bättre. Om bra teknik används på rätt sätt kommer det att leda till effektiviseringar – något vi inte klarar oss utan. Alliansen är tydlig med att alltid utgår från medborgarnas behov. Vi anpassar och utvecklar våra insatser över tid, det är att ta ansvar, för både medborgarnas behov och skattebetalarnas pengar.