Producentansvaret för återvinningen har varit mycket effektiv och det har bekostat vår återvinningsmedvetenhet. Det är också det som gör att det bara är förpackningar som omfattas av dagens återvinningssystem och det är helt självklart att producenten ska betala för det extra skräp som genereras i form av förpackningar.
Nu är det dags att gå vidare.
Vi är duktiga på att återvinna och sortera. Minsta barn vet att man ska lägga plast i plaståtervinningen och glas i glasåtervinningen och man kan lära hundar att sortera efter material. Det är dock svårare att få ett barn eller en hund att förstå att inte all plast ska sorteras som plast. Bara den plast som har varit en förpackning. Den andra plasten ska sorteras som brännbart.
Man får inte slänga något annat än förpackningar i återvinningskärlen, men det har vi i allmänhet inte full pejl på. Det är inte logiskt för de flesta människor är att det inte ska gå att slänga ett trasigt dricksglas i glasåtervinningen eller diskborsten i plaståtervinningen.
För ett antal år sedan gjordes en äldre kvinna till driftkucku när hon försökte peta ned sin uttjänta stekpanna i metallåtervinningen, och naturligtvis är det där den ska vara, var annars?
Det har höjts röster om att vi ska utöka producentansvaret till att gälla också kläder, och det är väldigt bra att kläder också ska återvinnas ned till minsta molekyl. Ett producentansvar skulle kunna leda till att kläder produceras på ett sätt som gör dem mer hållbara, både vad gäller material och design.
Ett producentansvar på kläder skulle mer likna det vi idag har på elektronik. Det är en modell vi naturligtvis borde ha för alla produkter i vårt samhälle. Producenten ansvarar för hela varan, inte bara för förpackningen. Då skulle det verkliga incitamentet för hållbar produktion skapas.
Att all plast inte är gjord på samma sätt och av samma råvaror, vilket gör plaståtervinningen rätt knepig är det verkliga producentansvaret. Plast gjord av fossila ämnen ska vi inte ha alls och andra plastmaterial behöver konstrueras på ett sätt som gör dem lättåtervunna. Det går naturligtvis inte att ha 15 olika fraktioner för återvunnen plast, där man sorterar efter plasttyp. Inte heller ska man ha metallåtervinningskärl där man skiljer olika metaller åt, stekpannor här, konservburkar där. Det är den framtida producentens uppgift att se till att det inte blir nödvändigt.
Det är ju först när allt vi producerar och konsumerar går runt i ett evigt kretslopp vi har nått det hållbara samhället. Det är dags att ta nästa steg, glas är glas, och det ska vara lätt att göra rätt.